Ro & replik

Nu har jag varit inbäddad i tysthet och ro sen några månader tillbaks, iallfall när det gäller mitt bloggskrivande, men ikväll fick jag mig åter äran att läsa mina egna minnen och tankar. Resultatet var att jag kände svidande längtan efter att skriva igen.

Nog var det inte bara längtan, men också en sorg och saknad över att jag inte forsatt när jag haft så många upplevelser och idéer. En självdisciplinerande örfil likt en rättfram replik till mitt tigande författarskap.

Nu ska fingrarna återigen få tungans tanke.

Svängi't äventyr

Kära vänner... gör inte en genusanalys på denna.

(Var god att klicka på filmen för att få en större och "helt visad" film)

Hemsk godnatt saga

Fick mig att tänka lite på vad jag är beredd att kriga för.

(Var god klicka på videon för att kunna se filmen, annars ser ni typ bara halva skärmen...)

Nu när nerehållet nybörjas

Om någon börjar berätta för mig en historia om hur det var att leva fyra månader utan internet så skulle omedelbart misstänka att poängen var den att utan internet får man ett nytt, härligt, fräscht och positivt perspektiv på livet. Det nya perspektivet ger livet små fina förändringar i vardagen som t.ex. plötsligt finner man sig mer fri utan tvång att leka på facebook, utan mail och msn så börjar man plötsligt ringa och får en helt ny och mer givande relation med sina kollegor och vänner, och istället för att dega framför datorn så tar man en promenad och mår riktigt bra utav den friska luften...

Jag har varit utan internet nu i fyra månader. Jag har inte blivit berikad med ett ljuvligt, litet, nytt perspektiv... jag önskar att så vore, men icke då.

P.g.a. min olägliga internetlöshet har denna blogg haft ett längre uppehåll då inga inlägg blev skrivna. Nu ska uppehållet upphöra och uppföljande upplägg på mina tidigare inlägg ska uppvisas här inom kort, vill uppriktigt påvisa.

Bulle och bång!

Sorry, sorry, sorry... men jag har upplevt ihärdig stagnation i mitt bloggande och skrivande. Denna kanal till er med hungriga ögon är inte det enda projektet som lidit utav min brist på tid och engagemang, även bokskriveriet och min ihärdiga mailkontakt har varit ack så vek.

Men nu blir det andra bullar och dessa ska inte hamna i magen utan här i text och hymn för min kreativa bekräftansvagga. Min nya livsengeri jag nu upplever bångar i de bullriga kyrkklockorna i lustens kyrktorn, skapandets dagar har återkommit till att sköta mig.

Bloggkrångel

FIXAT!

Förståndsfrämjande metaforsubstitut

Ibland vet man precis hur man känner sig men man kan inte sätta ord på det. Det lyser säkert igenom i kroppsspråket, tonläget, kroppsdoften och allt det där som gör att man kan förstå hur en annan person känner sig utan att orden förstås, men i en blogg kan man inte känna kroppsdofter, höra tonlägen eller se någons kroppsspråk.

Ibland vet man precis hur man känner sig och kan sätta ord på det... men bara på ett sätt som man kanske själv förstår. Nyss blev jag lite osäker på hur folk skulle uppfatta det jag ville skriva i mitt förra inlägg, det kan så lätt bli missförstånd med vissa meningar.

Jag sade "kraftfull i mitt sätt att leva livet" för jag trodde folk kanske förstår mig lite bättre då, men om jag verkligen vill sätta fingret på känslan och beskriva exakt som jag kände skulle jag nog ha sagt: "Jag känner mig som en apelsin fylld med juice som verkligen vill klämma sig, pressa sig och svettas till jag njuter av ett glas nypressad apelsinjuice".

Om du är en av mina vänner som tänker på sex... den här gången har du fel.

Varför det inte blir så många inlägg...

Jag har tänkt att blogga men det blir liksom inte av. Jag har haft hur många dagar som helst som kan skriva otaligt många noveller, romaner eller politiska ledare om, men när jag kommer till kritan och tar en titt in på internet så dryper jag plötsligt av presationsångest. Av någon anledning har jag fått för mig att allt som jag någonsin ska skriva måste vara väl genomtänkt, intressant och helt enkelt bra. Alltså någon medioker text om en unik dag räcker helt enkelt inte.

Dessutom har alla mina goda tankar fått en annan kanal ut ur min själ, nämligen brev. Det låter lite dramatiskt med "en kanal ut ur min själ" men det är någon faktiskt det "text" har blivit för mig, ett uttryckssätt för att reflektera om mitt liv och få utlopp för mina känslor, ändå om det är på ett väldigt subtilt manér.

Alla brev går till min väldigt speciella vän Emma. Hon är så speciell för mig att hon ej rättvist kan kläs i ord och vår relation är lika namlös som Guds femte farbrors tredje gosedjur.

Återkomsten

Jag har återfunnit mitt lösenord till mitt mest fascinerande verktyg för att göra mitt liv intressantare, min blogg.

Resumé:

Jag funderar numer i queera banor och skippar nog nu definitionen homosexuell då jag har funnit mig själv med uppfattningen att känslor inte är så svartvita jag trodde de var i regnbågslandet.

Jag har nog arbetat lite för mycket på sistone och behöver trappa ner... tur att jag bor på andra våningen.

Det är trädens och gräsets parningstid och dessa botaniska sexskandaler chockerar mitt svagsinnade immunförsvar. Att dem inte använder kondom.

Jag visste inte att sova kunde vara så underbart härligt, jo kanske, men isåfall har jag en vana att glömma bort det några gånger per år.

Och snart fortsätter det underbara historien... långt långt borta. I en liten by som heter Karlstad.

Aktiv bloggkreations kritik (”SKRIVIHOP!”)

Att blogga är ganska kul men inte när man får en dusch av för tidigt utlösta salvor av tillrättavisningar om meningsuppbyggnader och stavfel medans man emellanåt får lyssna på egenkära kommentar som t.ex. ”Det är absurt hur mycket svenska man lär sig genom att plugga engelska och franska”.

(denna blogg skrevs utan internet och därför upplagd några dagar senare, liksom förra)