Ett farväl

Min vän, hon sade mig sanningen och ur mig kom tomma, torra tårar. Hon sade "Inget blev som det skulle. Den du ville vara blev du inte och nu, nu har du glömt vem du vill vara. Det är som om du inte vill någonting alls. Den som du är nu, den älskar du inte... men jag älskar dig. Jag älskar dig för att du var min vän. En vän som knappt är längre. Jag hatar dig, för att du har bestämt dig för att du inte orkar med att inte älska dig själv längre och bryter dig loss nu från ditt vardagsfängelse. Du är på väg att förändras, utan att veta om det blir bättre, men ändå, du är på väg."

När hon sade det, visste jag inte vad jag skulle säga, men inom mig var det som om något tryckte en mörk, tung dunkudde runtom mitt hjärta. En känsla som hon såg och tydligen var det svar nog. Hon kramade mig och vände om för att gå och sade innan dörren stängdes, "Jag blir kvar".

Massa mango och tomt tittande

Massa mango i magen och två underbara vänner som lapar chips framför teven, en bättre kväll kan man nog inte ha, men ändå är det någonting som inte stämmer. En dokumentär om prostitution tar upp det mesta av vår uppmärksamhet, men uppmärksamheten är inte så uppmärksam. Någonting sitter och gnager på mitt medvetande och det jobbiga är att jag inte vet vad det är.

Behöver jag veta vad det är? Eller behöver jag endast veta hur det påverkar mig? Jag menar, behöver jag veta varför jag känner som jag känner för att kunna hantera mina egna känslor? Jag tror jag biter mig själv i svansen...

Djup, djup, djup och djup. Det är lite åt det hållet jag sakta lutar nu, men jag är inte ledsen, bara på något sätt tom eller uppmärksamhetssvag.

I have confidence!

Nu spritter det i varje liten vrå och lem på och i mig! Jag är på åternytt boostad av underbar energi som ska få regna som glädjehagel i min vackra rådjursvärld. Jag har köpt böcker om Kambodja, jag har haft en underbar dag med underbara kollegor som är så underbara att jag inte kan hjälpa än att bara le, världen har skänkt mig varmt smekande sol som sakta slickar min kind när jag sitter i bilen, Madde har boxat på mig och allt detta gör hela min värld underbart underbar! Fasen vad jag är lycklig! COME ON YOU DAMN TO-DO-LIST! I WILL HIT YOU SO HARD THAT YOU WISH YOU WERE A STONE!

Jag är mycket medveten om att vissa människor har en tendens till att visa en aningens mer energisk entusiasm än andra, men likaså finns de människor som vissar det en stor aning mindre och därmed kanske mycket smått eller rent utav nästan omärkbart. Vissa gör det storslaget och imponerande samtidigt som andra gör det föga intressant även om ansträngningen är väl emotionellt likvärdig, men oavsett hur man blir sedd i en annans öga eller öra så är det fenomenet att leva med obehindrad glädje som jag nu vill göra och tänker likväl ämna min eftermiddag till. Låt mig skamligt älska glädjen!

Ps. Jag tycker att filmen är mycket talande för att jag känner... och vilket bör nämnas är att jag hittat filmen helt oväntat på nätet och har icke någon känd bekantskap med medverkande. Ds

Vänliga problem

"Hur luktar en varm kopp?" sade Jean och luktade på en kall kopp.

Tre små mangrisar

Just nu står jag i köket och plockar ur den tredje diskmaskinen full med disk. Att tre små pojkar som vi kan sammankalla så oerhörda mängder med disk? Det är på snudden att jag inte hänger med i det hela och förbaskat grisiga är vi också! Smuts, skräp, matrester, disk, mat, kläder, ostädade rum och kaotiska skrivbord finns det gott om i detta välsignade hus... men så slår det mig. Vi är lite som de tre små grisarna.


Henrik är stenhusgrisen, Per är kvisthusgrisen och jag är utan tvekan höhusgrisen. Jag lever flyktigt, har kul och visslar (istället för att spela flöjt) vart jag än går. Man kan nog säga att jag nog inte är den bästa på att bygga bo...

(Notera att min gris har en fin sjömanshatt ^^)

Svidande hemlängtan

Nyss fick jag veta att mina vänner hemma i Karlstad blivit mordhotade. Mordhotade för att de öppet är just de som dem är, sig själva. De arrangerar Pride i Värmland i Juli och någon där ute i de Värmländska skogarna blev så rädd att den personen skulle leta upp ett telefonnummer och sedan ringa till min vän enbart för att få någon annan skrämd. Hotad till livet.

Är det så livsviktigt att trycka ner någon bara för att den personen råkar vara homosexuell, bisexuell eller transperson? Vad är det som är så farligt? Vad är det som är så fel? Jag tycker att man har all rätt att vara den man är och visa det öppet! Det ska fan mig vara en världslig, vardaglig, allomfattande, mänsklig rättighet!

Jag ska göra allt jag kan för att åka dit och stödja dem just då paraden går av stapeln. Just nu enligt mina planer så är det mitt i min semester, men fuck den! Inget är viktigare än mina vänner! Och då ska jag vara mer regnbågig än någonsin!

Jag hoppas ni där bortapå andra sidan gränsen förstår att den brinner en glöd inom mig just nu som är beredd att hjälpa er på alla sätt som jag någonsin kan! Ni är bäst och jag är stolt över er! Ni behövs!

Hushörande

Jag hörde nyss min kombo kalla mig "Badhusälskling".

Men i själva verkligheten sade han "That's bothers me".

När Norge leker Newton

Trött, tröttare, jag... så var det nog idag och klockan var bara klockan fem på eftermiddag då regnmolnen fortfarande bråkade med solen om en plats i himmelen. Jag hade helt pladask kolat i fotöljen framför televisionen, när mina kära kombos bestämde sig att det inte riktigt var normalt att kola på dagtid. Så de väckte mig och tvingade mig ut på promenad. Och vilken promenad säger jag!

Vacker grå himmel, massor av hus, en inburad underbar kanin, blommande fruktträd och en fet ekorre som knaprade nötter på ett fågelbord. Allt var gott.

Men in mot slutet av min eskapad fångades några ögonblick av intressant häpnad. Jag beskådade de nygröna trädkronorna medans jag gick där på den lilla vägen i kröken bara några få tiotal meter kvar till min brevlåda då det plötsligt blev jobbigt att gå. Stegena blev fasligt tröga och tunga som attan och en sekund kändes det som om jag blev helt inbromsad. Något höll på att hända. Jag blev lugnt skräckslagsliknande förvånad, men det gick ganska fort över när jag insåg vad som hänt. Min omedelbara fatigue och nästintill stillståendehet var nämligen ett osett fartgupp som jag hade börjat traska över...

Då nuet vart långt

Jag har hunnit med så mycket idag. Jobbat. Åkt in till Oslo med Madde. Shoppat. Handlat mat. Städat. Lagat mango, ananas och rabarberpaj. Sett på film med vänner. Druckit varm choklad. Haft djupa diskussioner om Afrikas roll i världsekonomin och flygtransport.

Allt på en dag. Jag är riktigt imponerad av mig själv. Nu måste jag sova innan nästa dag börjar eftersom jag har lärt mig att tid är inte något som låter morgonen dröja bara för att man inte har lagt sig.

Men att hinna med så mycket och att dessutom hinna med att uppleva ett stillastående romantiskt ögonblick (i filmen) är otroligt! Tänk vad tid kan ge! Tänk vad tid kan kännas! Wow!

Empty internet

Nobody was online on my msn... it never ever happened before! Why?! I asked myself. It's only 11:35 in the evening.

...just in Houston, not in Scandinavia. Time thers's 6:35 in the morning.

En god väns ord

"I've got all my troussers from the pirate bay."

- Henrik

Att passa på

En underbart vacker dag då solen sakta smeker varje kind som tar sitt steg utanför ytterdörren och den kalla vårvinden kastar omkring i krattans spår ute i trädgården, då är det ju alldeles operfekt att vara sjuk. Och när man är sjuk är det svårt att välja sina känslor. Som tur är är jag på väg att bli bättre så att jag snart slipper att längta efter andra känslor än de som jag vill ha.

Just idag har jag en liten oangenäm angelägenhet... vilket gör mig tragiskt dyster och alldeles otrevligt stressad, men eftersom min operfekta dag har givit mig insikten och känslan av att jag är sjuk så kan dessa två känslor inte till fullo kännas vid på grund av min sjukliga distans och upptagenhet av illamående och huvudvärk, vilket jag både är glad och ledsen för. Jag vill inte känna dem eftersom de inte är glada känslor, men om jag inte känner dem så kommer inte mitt initiativ kunna vakna upp och göra något åt det. Ack, ett magknipande dilemma som inte går att hämma.

Nu önskar jag råd. Kan jag inte bli lärd en ideal ideologi som löser mitt lösdrivande och skälper min sjukdom. Alla tänkbara tankesätt tackar jag för.

(Du som känner mig väldigt väl har väl redan listat ut vad mitt problem är... inte sant?)

Vänligt vågade vänner

Igår tog min väninna tillfället i akt och berättade en erotitisk novell för mig genom telefon när hon satt på trikken på väg hem från jobbet. Det var en mycket detaljerad och vågad bögkärlek som hon beskrev för mig och alla som tjuvlyssnade.

Hon är fantastiskt underbar!

En god väns ord

"Det finns bara en sak som är dyrare än opera... krig."

- Ove

Trippelt Trysiltrubbel

Nu sitter jag i soffan och låter Spotify skråla i mina nyvaknade öron och jag tycker så fasanfullt synd om mig. Det känns som om någon har i smyg opererat in tennisbollar i mina handleder. Jag vet att det bara är träningsverk, men det gör inte att jag tycker mindre synd om mig själv.


Stugan jag och mina vänner har hyrt här är fantastisk. Den ligger bara 150m från den stora W liften så att vi kan i princip åka vart vi vill på hela fjället utan större problem, men just nu spelar avstånd ingen roll... för jag tycker synd om mig själv och föredrar att sitta still en stund.

P.S. Jag har för första gången åkt snowboard och därmed ska det förklara mina, i vissa ögons, mycket malplacerade träningsvåndor. Och trubbel hade jag redan på vägen hit... *suck*

Bortappad vän finnes

En hel dag har tickat förbi och många leenden har seglat förbi, men även en och en annan näve i som blev bryskt bankad i bordet har jag sett. Efter allt det som den här dagen har bjudit på så är jag så fasanfullt trött och ner damp jag utmattad och utan det minsta gnutta lycka på Lost & Found för att leta efter min mobil.

Ett olyckligt letande efter min mobil blev till en upppiggande upptäckt av ny underbar människa, Louise (tusen ursäkter om det är felstavat). Hon blev en fantastisk avslutning på min dag.

Tusen tack för ditt varma leende och dina flitiga öron, Louise. Jag hoppas att den vännen som glömde dig på flyget snart kommer och hämtar upp dig, jag kan tänka mig att det kan vara svårt att hitta en försäkring som kan kompensera förlusten av dig.

TV-spel och transproblematik

Nu när jag sitter i Norge, smått isolerad bortanför landningsbanan och väntar på att nattens mörka timmar ska bädda ner mig för att åter se en vacker arbetsdag, så bidar jag min tid så gott det går med vad jag tänkas kan. Jag spelar med andra ord rätt så mycket gamla rpg-spel (role playing game) från japan till min kära favorit konsol SNES alias Supernintendo. Jag fängslas av dessa storslagna eposer och fantastiska scener utav känslor, händelser och rädda-världen-action som kan försätta mig i njutningsfull trans i timmar och låter mig skapa små oförglömliga minnen i min lilla ensamhet. Det som mest fascinerar mig är att bland många fantasilösa, ooriginella, likartade och massproducerade spel så finns det undantag som sjunger till mitt stackars, svaga hjärta och får mig att le när jag ser karaktärerna får personlighetsdrag och verklighetsanknytning. Oftast händer detta genom att ta en liten paus i rädda-världen-actionen...

Låt mig presentera Final Fantasy V och karaktärerna: Butz, den blåklädda vandraren och spelets huvudperson. Lenna, princessa i kungariket Tycoon. Galuf, en gammal man som tappat minnet men egentligen är en legendarisk krigare och kung från en annan dimension. Faris, en fruktad piratkapten som nyss förlorat sitt skepp. Denna fantastiska lilla historia utspelar sig på en båtkyrkogård där de simmat mellan de gamla skeppen och äntligen hittat ett kryp-in där de kan vila.


Genomblöta kommer de in i ett av de övergivna skeppen och finner en säker plats att vila på.


Den sköna prinsessan är pryd och håller ständigt på etiketten och går undan för att torka sina kläder.


Männen beslutar att kläderna ska av.


Men Faris tvekar...


Butz och Galuf försöker övertyga Faris.


Grabbarna kan ju inte låta Faris bli sjuk! Kläderna ska av och där med basta om det så ska ske med skojsamt våld, men Faris säger ifrån.


De får en liten chock (Galufs och Butzs ansiktsuttryck uttrycker det väl).


Med all stoj och stim så blir Lenna orolig och kommer ut för att prata med grabbarna.


Galuf verkar inte kunna sätta ord på vad han känner.


Skandal! Herre min Jesus! Faris den fruktade piratkaptenen är en... flicka. (Undrar hur de märkte det?)


Faris blir defensiv.


Det här verkar vara ett mysterium som prinsessan och grabbarna inte verkar kunna förstå.


Faris blir tungsint, tittar in i flammorna och börjar berätta sin historia...


...tills Butz käckt fyller ut resten. Han verkar förstå.


Faris forsätter berätta klart.


Efter det kommer Galuf, den gamla mannen med minnesförlust, och släpper en liten gubbsjuk kommentar.


Då träder radikalfeminsten inne i Faris fram med suffragett-anda.


Den här kommentaren från Butz vet jag inte hur jag ska tolka. Ett respektfullt medhållande eller en sarkastisk kommentar för att bryta den följande tystnaden?


Faris kommer med initiativ när resten av hjältarna verkar tomma på handlingskraft efter samtalsämnet.


Faris hoppar i säng medan de andra sitter kvar runt brasan... tyst tittandes på varandra.


Sedan hoppar de i säng allesammans.


Redo, pepp och pigg hoppar Faris ur sängen och väcker de andra.


Dock så verkar Galuf vara en svårväckt och morgontrött sömntuta som lockar fram Faris stränga sida.


Obekväm i situationen viskar Galuf en kommentar till Butz...


...som svarar som en hjälte bör svara (enligt transfeministisk heroism).


Varav Lenna håller med och de fyra beger sig ut på äventyr bland vraken som ligger och guppar på de slöa saltvattenvågorna.

Sådana här underbara guldkorn kan man hitta om man har huvudet med sig när man sjunker in i den stora, fantastiska tv-spelsvärlden.

Färsk kyckling

Min vän, Big M, har sedan ett bra tag tillbaka ett ganska unikt intresse. Unikt i mina ögon i alla fall. Nämligen höns.

Det började med att han hittade en låda med sex små kycklingar som tittade upp på honom med deras små sargade ögon och bad om att bli omhändertagna (hans egna ord). Han var tvungen att köpa dem och sedan var han fast. Nu har han ca 54 hönor och tuppar, och nu idag har han fått påökning med ytterligare 21 nykläckta kycklingar. Han har byggt ett hönshus med fyra separata hönskammare och inrett det med ostindiskt porslin från 1700talet och P3-personligheters autografer i antika guldramar. En heltids hobby som förmodligen slukar hela hans plånbok och stjäl alla tomma luckor i hans kalender.

Nu när en lugn, söt och vacker kyckling sover i min hand förstår jag lite utav hans tjusning. Denna söta lilla krabat låg inne i ett ägg knappt timmar sedan. Jag är förmodligen den första människan den någonsin sett, luktat och blivit hållen av. Fjäderdräkten är den mjukaste sensation som mina händer känt på evigheter och de små ögonen blundar lätt när den tryggt somnar in. Djupt inne i mitt inre vet jag att jag nog inte vill bli hönsfanatiker, men just nu är ögonblicket ljuvt oavsett tanken som ruvar innanför pannbenet.

Hur som helst är Big M smått galen, tycker jag, och jag hälsar honom de vänligaste tankarna och kongratulationerna till födelsen av hans alldeles pinfärska kycklingar. Jag sänder också en extra varm tanke till den frysande lilla kycklingen som jag såg bryta upp skalet och kravlade ut i världen utanför.

LN ä tebax

Nu sitter Ellen inne på min toa igen och ordnar sig fint för natten i godan ro medans jag sitter framför datorn i min svagt upplysta lägenhet. Vissa vänner verkar man aldrig bli av med och samtliga vänner verkar man aldrig vilja bli av med, en synnerlig god kombination skulle jag ödmjukt vilja påstå. Ellen är en sådan vän och det gör mig väldans glad.

Mail på posten

Idag läste jag ett mail från en undebar person som jag ganska mycket ser som min mentor. Hon skrev att hon hade läst min blogg och tyckte om den. Då begavs sig mungiporna till mitt leendes perferi. Det fanns en fin beskrivning om vad hon tänkte om den också och den träffade mig verkligen rätt, för skrivarkölden som satt i fingrarna for iväg som om det vore en frisk höstvind som blåste iväg en fint ihopkrattad hög med löv.

Tack kära vän!