"Hur luktar en varm kopp?" sade Jean och luktade på en kall kopp.
Vart Jag Trampar
11 år sedan
Visar inlägg med etikett Citat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Citat. Visa alla inlägg
onsdag 23 juni 2010
tisdag 11 maj 2010
Dagens (o)skrivna regel
Hjältar har aldrig tandvärk.
När senast såg du en hjälte, i dröm, tanke eller verklighet, då hjälten led av gammeldags, hederlig tandvärk?
När senast såg du en hjälte, i dröm, tanke eller verklighet, då hjälten led av gammeldags, hederlig tandvärk?
lördag 1 maj 2010
torsdag 29 april 2010
Som om det var jag som sade det
"Your like a brother to me. A hot, sexy brother in a dress."
- Jacques Clouseau
- Jacques Clouseau
söndag 25 april 2010
Jobbskada
Jag tänkte säga:
"Jag har redan sparat den på min externa hårddisk"
Ur min munn kom istället orden:
"It's already documented in the PNR"
"Jag har redan sparat den på min externa hårddisk"
Ur min munn kom istället orden:
"It's already documented in the PNR"
onsdag 14 april 2010
torsdag 29 oktober 2009
TV-spel och transproblematik
Nu när jag sitter i Norge, smått isolerad bortanför landningsbanan och väntar på att nattens mörka timmar ska bädda ner mig för att åter se en vacker arbetsdag, så bidar jag min tid så gott det går med vad jag tänkas kan. Jag spelar med andra ord rätt så mycket gamla rpg-spel (role playing game) från japan till min kära favorit konsol SNES alias Supernintendo. Jag fängslas av dessa storslagna eposer och fantastiska scener utav känslor, händelser och rädda-världen-action som kan försätta mig i njutningsfull trans i timmar och låter mig skapa små oförglömliga minnen i min lilla ensamhet. Det som mest fascinerar mig är att bland många fantasilösa, ooriginella, likartade och massproducerade spel så finns det undantag som sjunger till mitt stackars, svaga hjärta och får mig att le när jag ser karaktärerna får personlighetsdrag och verklighetsanknytning. Oftast händer detta genom att ta en liten paus i rädda-världen-actionen...
Låt mig presentera Final Fantasy V och karaktärerna: Butz, den blåklädda vandraren och spelets huvudperson. Lenna, princessa i kungariket Tycoon. Galuf, en gammal man som tappat minnet men egentligen är en legendarisk krigare och kung från en annan dimension. Faris, en fruktad piratkapten som nyss förlorat sitt skepp. Denna fantastiska lilla historia utspelar sig på en båtkyrkogård där de simmat mellan de gamla skeppen och äntligen hittat ett kryp-in där de kan vila.
Genomblöta kommer de in i ett av de övergivna skeppen och finner en säker plats att vila på.
Den sköna prinsessan är pryd och håller ständigt på etiketten och går undan för att torka sina kläder.
Männen beslutar att kläderna ska av.
Men Faris tvekar...
Butz och Galuf försöker övertyga Faris.
Grabbarna kan ju inte låta Faris bli sjuk! Kläderna ska av och där med basta om det så ska ske med skojsamt våld, men Faris säger ifrån.
De får en liten chock (Galufs och Butzs ansiktsuttryck uttrycker det väl).
Med all stoj och stim så blir Lenna orolig och kommer ut för att prata med grabbarna.
Galuf verkar inte kunna sätta ord på vad han känner.
Skandal! Herre min Jesus! Faris den fruktade piratkaptenen är en... flicka. (Undrar hur de märkte det?)
Faris blir defensiv.
Det här verkar vara ett mysterium som prinsessan och grabbarna inte verkar kunna förstå.
Faris blir tungsint, tittar in i flammorna och börjar berätta sin historia...
...tills Butz käckt fyller ut resten. Han verkar förstå.
Faris forsätter berätta klart.
Efter det kommer Galuf, den gamla mannen med minnesförlust, och släpper en liten gubbsjuk kommentar.
Då träder radikalfeminsten inne i Faris fram med suffragett-anda.
Den här kommentaren från Butz vet jag inte hur jag ska tolka. Ett respektfullt medhållande eller en sarkastisk kommentar för att bryta den följande tystnaden?
Faris kommer med initiativ när resten av hjältarna verkar tomma på handlingskraft efter samtalsämnet.
Faris hoppar i säng medan de andra sitter kvar runt brasan... tyst tittandes på varandra.
Sedan hoppar de i säng allesammans.
Redo, pepp och pigg hoppar Faris ur sängen och väcker de andra.
Dock så verkar Galuf vara en svårväckt och morgontrött sömntuta som lockar fram Faris stränga sida.
Obekväm i situationen viskar Galuf en kommentar till Butz...
...som svarar som en hjälte bör svara (enligt transfeministisk heroism).
Varav Lenna håller med och de fyra beger sig ut på äventyr bland vraken som ligger och guppar på de slöa saltvattenvågorna.
Sådana här underbara guldkorn kan man hitta om man har huvudet med sig när man sjunker in i den stora, fantastiska tv-spelsvärlden.
Låt mig presentera Final Fantasy V och karaktärerna: Butz, den blåklädda vandraren och spelets huvudperson. Lenna, princessa i kungariket Tycoon. Galuf, en gammal man som tappat minnet men egentligen är en legendarisk krigare och kung från en annan dimension. Faris, en fruktad piratkapten som nyss förlorat sitt skepp. Denna fantastiska lilla historia utspelar sig på en båtkyrkogård där de simmat mellan de gamla skeppen och äntligen hittat ett kryp-in där de kan vila.
Genomblöta kommer de in i ett av de övergivna skeppen och finner en säker plats att vila på.
Den sköna prinsessan är pryd och håller ständigt på etiketten och går undan för att torka sina kläder.
Männen beslutar att kläderna ska av.
Men Faris tvekar...
Butz och Galuf försöker övertyga Faris.
Grabbarna kan ju inte låta Faris bli sjuk! Kläderna ska av och där med basta om det så ska ske med skojsamt våld, men Faris säger ifrån.
De får en liten chock (Galufs och Butzs ansiktsuttryck uttrycker det väl).
Med all stoj och stim så blir Lenna orolig och kommer ut för att prata med grabbarna.
Galuf verkar inte kunna sätta ord på vad han känner.
Skandal! Herre min Jesus! Faris den fruktade piratkaptenen är en... flicka. (Undrar hur de märkte det?)
Faris blir defensiv.
Det här verkar vara ett mysterium som prinsessan och grabbarna inte verkar kunna förstå.
Faris blir tungsint, tittar in i flammorna och börjar berätta sin historia...
...tills Butz käckt fyller ut resten. Han verkar förstå.
Faris forsätter berätta klart.
Efter det kommer Galuf, den gamla mannen med minnesförlust, och släpper en liten gubbsjuk kommentar.
Då träder radikalfeminsten inne i Faris fram med suffragett-anda.
Den här kommentaren från Butz vet jag inte hur jag ska tolka. Ett respektfullt medhållande eller en sarkastisk kommentar för att bryta den följande tystnaden?
Faris kommer med initiativ när resten av hjältarna verkar tomma på handlingskraft efter samtalsämnet.
Faris hoppar i säng medan de andra sitter kvar runt brasan... tyst tittandes på varandra.
Sedan hoppar de i säng allesammans.
Redo, pepp och pigg hoppar Faris ur sängen och väcker de andra.
Dock så verkar Galuf vara en svårväckt och morgontrött sömntuta som lockar fram Faris stränga sida.
Obekväm i situationen viskar Galuf en kommentar till Butz...
...som svarar som en hjälte bör svara (enligt transfeministisk heroism).
Varav Lenna håller med och de fyra beger sig ut på äventyr bland vraken som ligger och guppar på de slöa saltvattenvågorna.
Sådana här underbara guldkorn kan man hitta om man har huvudet med sig när man sjunker in i den stora, fantastiska tv-spelsvärlden.
söndag 11 oktober 2009
måndag 28 september 2009
söndag 27 september 2009
En god väns ord
"Det är ingen idé med att tycka om en persons goda sidor om man inte säger någonting till dem."
- Fredrik
fredag 18 september 2009
Bananskal, räkmackor och chi
Jag har ofta tänkt på mig själv som en lycklig människa med några undantag. Jag har haft något av en solskensuppväxt, nästan alltid varit omringad med människor fulla av kärlek och vänskap och upplevt riktig kärlek.
Nästan alla jobb jag någonsin sökt har jag fått, med några undantag som bekräftar regeln. Nästan alla utbildningar jag någonsin sökt och velat komma in på har jag kommit in på, förutom en eller två då det var ömsesidig brist på intresse. Kort sagt så ser jag mig själv som en "pojken med guldbyxorna" som mamma brukar beskriva mig.
Ur mitt perspektiv har jag "glidit runt på bananskal" och världen verkar vara full av dessa bananskal. En Göteborgare skulle säga "glidit runt på räkmackor" och detta finner som ett väldigt lokalt uttryck för det västkustska Bohus- och Göteborgsregionen. Visst verkar de stolta över sina räkor men har någon någonsin glidit på en räkmacka? Jag menar bokstavligt talat. Finner detta som ett mycket konstigt uttryck.
Men min stora fråga är "Vad är tur?". Som den moderna generationen jag tillhör så har jag googlat det och bums hittat svar. Enligt wikipedia är tur något bra som händer utanför personens kontroll, men samtidigt verkar det finnas ett gammalt ordspråk som lyder "Tur är den skickliges belöning". Jag kan inte rikigt bestämma mig om jag tror att tur är något man fixar sig eller något man får slumpmässigt. Min livliga fantasi vill att tro att tur är en energi som löper genom universum som en kosmisk vind som påverkar folk känslor och kanske ibland öden. Faktiskt så finns liknande tankar redan sedan otaligt många år tillbaka i Kina, fast de kallar fenomenet "chi" och finns i både bra och dåliga "flöden". Min mor håller faktiskt på med feng shui som är en inredningsfilosofi som går ut på att styra dessa flöden av kosmisk energi. Fast då väcks nya funderingar i mitt lilla huvud. Kan verkligen en stols placering i rummet eller en prisma i fönstret påverka hur mycket tur man har?
Kan man framkalla tur? Om en kreation med en stol och en prisma lyckas locka till sig tur så kanske det är möjligt att skapa någon superduperlyckolockare. I många myter och sagor finns det liknande saker och självklart tänker jag då på Joakim von Ankas lyckokrona och Alexander Lukas i egen hög person, men även fyrklövrar, hartassar, hästskor, amuletter och stenar. Fast i dessa fall känner jag mig lite skeptisk men samtidigt trevande.
Nu befinner jag mig i en storm och mina segel flaxar vilt i vindens nyckfullhet, men om det blir tur eller otur vet jag inte än.
Nästan alla jobb jag någonsin sökt har jag fått, med några undantag som bekräftar regeln. Nästan alla utbildningar jag någonsin sökt och velat komma in på har jag kommit in på, förutom en eller två då det var ömsesidig brist på intresse. Kort sagt så ser jag mig själv som en "pojken med guldbyxorna" som mamma brukar beskriva mig.
Ur mitt perspektiv har jag "glidit runt på bananskal" och världen verkar vara full av dessa bananskal. En Göteborgare skulle säga "glidit runt på räkmackor" och detta finner som ett väldigt lokalt uttryck för det västkustska Bohus- och Göteborgsregionen. Visst verkar de stolta över sina räkor men har någon någonsin glidit på en räkmacka? Jag menar bokstavligt talat. Finner detta som ett mycket konstigt uttryck.
Men min stora fråga är "Vad är tur?". Som den moderna generationen jag tillhör så har jag googlat det och bums hittat svar. Enligt wikipedia är tur något bra som händer utanför personens kontroll, men samtidigt verkar det finnas ett gammalt ordspråk som lyder "Tur är den skickliges belöning". Jag kan inte rikigt bestämma mig om jag tror att tur är något man fixar sig eller något man får slumpmässigt. Min livliga fantasi vill att tro att tur är en energi som löper genom universum som en kosmisk vind som påverkar folk känslor och kanske ibland öden. Faktiskt så finns liknande tankar redan sedan otaligt många år tillbaka i Kina, fast de kallar fenomenet "chi" och finns i både bra och dåliga "flöden". Min mor håller faktiskt på med feng shui som är en inredningsfilosofi som går ut på att styra dessa flöden av kosmisk energi. Fast då väcks nya funderingar i mitt lilla huvud. Kan verkligen en stols placering i rummet eller en prisma i fönstret påverka hur mycket tur man har?
Kan man framkalla tur? Om en kreation med en stol och en prisma lyckas locka till sig tur så kanske det är möjligt att skapa någon superduperlyckolockare. I många myter och sagor finns det liknande saker och självklart tänker jag då på Joakim von Ankas lyckokrona och Alexander Lukas i egen hög person, men även fyrklövrar, hartassar, hästskor, amuletter och stenar. Fast i dessa fall känner jag mig lite skeptisk men samtidigt trevande.
Nu befinner jag mig i en storm och mina segel flaxar vilt i vindens nyckfullhet, men om det blir tur eller otur vet jag inte än.
måndag 6 april 2009
Josefina kläcker kloka kommentarer
Josefina överhörde Mats och Roberts konversation:
"[...]kycklingar kan göras till sexuella spänningar[...]"
"[...]kycklingar kan göras till sexuella spänningar[...]"
torsdag 12 mars 2009
Ödet vs Kampen
På den senaste tiden har jag bråkat väldigt mycket med mig själv och det är inte över någon småsak som den odiskade disken eller något annat i den stilen, utan det handlar om något så stort som hur jag ska leva mitt liv. Djupt inne i ryggraden sitter min kära mors ord "Det som är menat att vara det kommer att bli" och efter dem orden har jag levat efter tills nu när jag i min stillsamhet har börjat tänka på några ord som studsar mot pannbenet, "Inget händer av sig själv!". Nu när jag sitter här och skriver detta så känns det inte som om de två behöver säga emot varandra, men i verkliga livet så gör de det i allra högsta grad.
Tänk att du är kär i någon och du vill ha honom så mycket att du skulle kunna gå i graven för att ens få uppleva några sekunder av hans närhet när han ömt uttalar orden "Jag älskar dig" men av någon anledning verkar din kärlek helt obesvarad. Med orden "Det som är menat att vara det kommer att bli" så menas det då att du inte kan påverka hans känslor och att få honom till att älska dig är omöjligt och med orden "Inget händer av sig själv!" så blir det hela som en kamp för ditt mål och det ligger ett underliggande argument i det hela att någon måste göra honom kär i dig.
Att kämpa eller att hoppas? Vad är rätt och vad är fel?
Tänk att du är kär i någon och du vill ha honom så mycket att du skulle kunna gå i graven för att ens få uppleva några sekunder av hans närhet när han ömt uttalar orden "Jag älskar dig" men av någon anledning verkar din kärlek helt obesvarad. Med orden "Det som är menat att vara det kommer att bli" så menas det då att du inte kan påverka hans känslor och att få honom till att älska dig är omöjligt och med orden "Inget händer av sig själv!" så blir det hela som en kamp för ditt mål och det ligger ett underliggande argument i det hela att någon måste göra honom kär i dig.
Att kämpa eller att hoppas? Vad är rätt och vad är fel?
tisdag 10 mars 2009
Den värmländska själen... *suck*
Idag nämde jag Karlstad i en liten diskussion om dialekter och direkt kommer Bengt Alsterlind på tal från det gamla, ybervärmlandska barnprogrammet Hajk. Mina vänner nästan tvingade mig att imitera honom.
"Chipp Chipp å väälkommen ti' Hajk! Idá' ská vi prata om viner, männ inga viner som hälst, uutan pingviner!"
Jag förstår inte att det kan vara kul! Ingen i Värmland tycker att det är kul, men tydligen tycker resten av Sverige det och det verkar som om Bengt Alsterlind har blivit urtypen av en värmlänning. Mina vänner vek sig av skratt... *suck*
"Chipp Chipp å väälkommen ti' Hajk! Idá' ská vi prata om viner, männ inga viner som hälst, uutan pingviner!"
Jag förstår inte att det kan vara kul! Ingen i Värmland tycker att det är kul, men tydligen tycker resten av Sverige det och det verkar som om Bengt Alsterlind har blivit urtypen av en värmlänning. Mina vänner vek sig av skratt... *suck*
torsdag 29 januari 2009
Utdrag ur: Kärlekens lagbok
Under §5 som har rubriken "Förväntan"
§5.3 Kärleken blir aldrig som man har tänkt sig.
Under §8 som har rubriken "Olycklig kärlek"
§8.11 Tårar av sorg är inte kärlek, blott endast elände ty Kärleken är skön att känna och bäddar varje sinne i trygghet och glädje.
§5.3 Kärleken blir aldrig som man har tänkt sig.
Under §8 som har rubriken "Olycklig kärlek"
§8.11 Tårar av sorg är inte kärlek, blott endast elände ty Kärleken är skön att känna och bäddar varje sinne i trygghet och glädje.
måndag 8 december 2008
söndag 23 november 2008
Social bulldozer
I onsdags så var jag åter i skolan alldeles bredvid där min lilla råttkompis bor och jag hade kul igen med mina underbara klasskamrater. I ett litet samtal kom vi in på hur man var som person och då sade jag att jag ibland tänkte på mig som en social kameleont. Då brast min väldigt kloka klasskamrat ut i skratt! "HA! HA! HA! HA! Du?! Socialkameleont? En social kameleont är ju en person som anpassar sig till omgivningen och smälter in. Liksom blir en del av gruppen och står inte ut. Du anpassar dig ju inte det minsta. Du är som du är och stormar in. Som en bulldozer." 
Social bulldozer låter ändå ganska positivt i mina öron ^^
lördag 15 november 2008
fredag 21 december 2007
En inbankad upplevelse
Jag står på banken i en gigantisk kö. Jag står självklart sist.
Men vips så kommer en gammal gubbe och går före mig. Jag tänker lite "Hm, undrar om han vet vad han gjorde?". Jag ställer mig lite så att han ska se mig. Jag menar, han kanske inte såg mig eller något. Men istället så säger han hej och plask så är ett väldigt trevligt samtal igång. Han klagar lite över att hans bilparkering snart går ut. Jag känner lite eftertänksamt, "Han behövde nog gå före mig". Då kommer en till gammal gubbe och morsar glatt på den andre gubben. Ett nytt samtal inleds och jag känner att jag lite halkar ur. Jag står på sidan om, ler och tänker lite, vad är det de pratar om? Jag snappar upp bitar om den värmländska skogen, hur det var när man var ung, en gammal park i Koppom som inte längre finns, vart sockelngränsen går i Järnskog, vart gamla stenrösen fortfarande finns kvar, vilka som har dött på sistone och såklart om den nybyggda jacuzzin, den stora villan, börsen och den där dyra nyinskaffade bilen. Mitt i det mysiga samtalet börjar de prata om hur de kom hit och varför de var här. Den gamla gubben som var där först halvpekade lite på mig och sade, "Jo, så fick ja sällskap av flicka här" och den andra frågade artigt tillbaka, "Jasså? Ä rä döttra di?" Då hoppade jag lite blygsamt in i samtalet igen. "Jag heter Robert" sade jag med en lite mörkare röst än jag brukar prata med, varpå de gamla gubbarna svarade "Jasså? Jo, dä ä väl klart. Du hade ju så långt hår! Man ser int vem som ä vad nuför tin." och "Jo, det visste jag! Det hörde jag allt innan på rösten.". Jag ler lite och sedan bara flyter mer eller mindre med i kön.
Jag får en liten tankeställare. Vad betyder kön för mig? Vilket kön är jag? Fick jag mindre hår och grövre röst i deras ögon när jag sade att jag var kille?
Men vips så kommer en gammal gubbe och går före mig. Jag tänker lite "Hm, undrar om han vet vad han gjorde?". Jag ställer mig lite så att han ska se mig. Jag menar, han kanske inte såg mig eller något. Men istället så säger han hej och plask så är ett väldigt trevligt samtal igång. Han klagar lite över att hans bilparkering snart går ut. Jag känner lite eftertänksamt, "Han behövde nog gå före mig". Då kommer en till gammal gubbe och morsar glatt på den andre gubben. Ett nytt samtal inleds och jag känner att jag lite halkar ur. Jag står på sidan om, ler och tänker lite, vad är det de pratar om? Jag snappar upp bitar om den värmländska skogen, hur det var när man var ung, en gammal park i Koppom som inte längre finns, vart sockelngränsen går i Järnskog, vart gamla stenrösen fortfarande finns kvar, vilka som har dött på sistone och såklart om den nybyggda jacuzzin, den stora villan, börsen och den där dyra nyinskaffade bilen. Mitt i det mysiga samtalet börjar de prata om hur de kom hit och varför de var här. Den gamla gubben som var där först halvpekade lite på mig och sade, "Jo, så fick ja sällskap av flicka här" och den andra frågade artigt tillbaka, "Jasså? Ä rä döttra di?" Då hoppade jag lite blygsamt in i samtalet igen. "Jag heter Robert" sade jag med en lite mörkare röst än jag brukar prata med, varpå de gamla gubbarna svarade "Jasså? Jo, dä ä väl klart. Du hade ju så långt hår! Man ser int vem som ä vad nuför tin." och "Jo, det visste jag! Det hörde jag allt innan på rösten.". Jag ler lite och sedan bara flyter mer eller mindre med i kön.
Jag får en liten tankeställare. Vad betyder kön för mig? Vilket kön är jag? Fick jag mindre hår och grövre röst i deras ögon när jag sade att jag var kille?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
