Svidande hemlängtan

Nyss fick jag veta att mina vänner hemma i Karlstad blivit mordhotade. Mordhotade för att de öppet är just de som dem är, sig själva. De arrangerar Pride i Värmland i Juli och någon där ute i de Värmländska skogarna blev så rädd att den personen skulle leta upp ett telefonnummer och sedan ringa till min vän enbart för att få någon annan skrämd. Hotad till livet.

Är det så livsviktigt att trycka ner någon bara för att den personen råkar vara homosexuell, bisexuell eller transperson? Vad är det som är så farligt? Vad är det som är så fel? Jag tycker att man har all rätt att vara den man är och visa det öppet! Det ska fan mig vara en världslig, vardaglig, allomfattande, mänsklig rättighet!

Jag ska göra allt jag kan för att åka dit och stödja dem just då paraden går av stapeln. Just nu enligt mina planer så är det mitt i min semester, men fuck den! Inget är viktigare än mina vänner! Och då ska jag vara mer regnbågig än någonsin!

Jag hoppas ni där bortapå andra sidan gränsen förstår att den brinner en glöd inom mig just nu som är beredd att hjälpa er på alla sätt som jag någonsin kan! Ni är bäst och jag är stolt över er! Ni behövs!

TV-spelsguldkorn

Från mitt absoluta favoritspel Chrono Trigger när det stundar för strid med den mäktige magikern Flea, men istället börjar en liten diskussion om Flea är en hon eller en han. Flea som inte bryr sig om att han är en han replikerar alldeles underbart och striden är igång.


Jag älskar queera superbovar!

TV-spel och transproblematik

Nu när jag sitter i Norge, smått isolerad bortanför landningsbanan och väntar på att nattens mörka timmar ska bädda ner mig för att åter se en vacker arbetsdag, så bidar jag min tid så gott det går med vad jag tänkas kan. Jag spelar med andra ord rätt så mycket gamla rpg-spel (role playing game) från japan till min kära favorit konsol SNES alias Supernintendo. Jag fängslas av dessa storslagna eposer och fantastiska scener utav känslor, händelser och rädda-världen-action som kan försätta mig i njutningsfull trans i timmar och låter mig skapa små oförglömliga minnen i min lilla ensamhet. Det som mest fascinerar mig är att bland många fantasilösa, ooriginella, likartade och massproducerade spel så finns det undantag som sjunger till mitt stackars, svaga hjärta och får mig att le när jag ser karaktärerna får personlighetsdrag och verklighetsanknytning. Oftast händer detta genom att ta en liten paus i rädda-världen-actionen...

Låt mig presentera Final Fantasy V och karaktärerna: Butz, den blåklädda vandraren och spelets huvudperson. Lenna, princessa i kungariket Tycoon. Galuf, en gammal man som tappat minnet men egentligen är en legendarisk krigare och kung från en annan dimension. Faris, en fruktad piratkapten som nyss förlorat sitt skepp. Denna fantastiska lilla historia utspelar sig på en båtkyrkogård där de simmat mellan de gamla skeppen och äntligen hittat ett kryp-in där de kan vila.


Genomblöta kommer de in i ett av de övergivna skeppen och finner en säker plats att vila på.


Den sköna prinsessan är pryd och håller ständigt på etiketten och går undan för att torka sina kläder.


Männen beslutar att kläderna ska av.


Men Faris tvekar...


Butz och Galuf försöker övertyga Faris.


Grabbarna kan ju inte låta Faris bli sjuk! Kläderna ska av och där med basta om det så ska ske med skojsamt våld, men Faris säger ifrån.


De får en liten chock (Galufs och Butzs ansiktsuttryck uttrycker det väl).


Med all stoj och stim så blir Lenna orolig och kommer ut för att prata med grabbarna.


Galuf verkar inte kunna sätta ord på vad han känner.


Skandal! Herre min Jesus! Faris den fruktade piratkaptenen är en... flicka. (Undrar hur de märkte det?)


Faris blir defensiv.


Det här verkar vara ett mysterium som prinsessan och grabbarna inte verkar kunna förstå.


Faris blir tungsint, tittar in i flammorna och börjar berätta sin historia...


...tills Butz käckt fyller ut resten. Han verkar förstå.


Faris forsätter berätta klart.


Efter det kommer Galuf, den gamla mannen med minnesförlust, och släpper en liten gubbsjuk kommentar.


Då träder radikalfeminsten inne i Faris fram med suffragett-anda.


Den här kommentaren från Butz vet jag inte hur jag ska tolka. Ett respektfullt medhållande eller en sarkastisk kommentar för att bryta den följande tystnaden?


Faris kommer med initiativ när resten av hjältarna verkar tomma på handlingskraft efter samtalsämnet.


Faris hoppar i säng medan de andra sitter kvar runt brasan... tyst tittandes på varandra.


Sedan hoppar de i säng allesammans.


Redo, pepp och pigg hoppar Faris ur sängen och väcker de andra.


Dock så verkar Galuf vara en svårväckt och morgontrött sömntuta som lockar fram Faris stränga sida.


Obekväm i situationen viskar Galuf en kommentar till Butz...


...som svarar som en hjälte bör svara (enligt transfeministisk heroism).


Varav Lenna håller med och de fyra beger sig ut på äventyr bland vraken som ligger och guppar på de slöa saltvattenvågorna.

Sådana här underbara guldkorn kan man hitta om man har huvudet med sig när man sjunker in i den stora, fantastiska tv-spelsvärlden.

SKEV!

Äntligen! Yippi! Hurra! RFSL Ungdom har fått en egen medlemstidning!

Hämta den här! http://skev.se/

Nu när man sitter och känner sig nöjd

Jag sitter i min underbara lägenhet och väntar på hjälp för att fixa vattenlåset på toaletten. Medans japanska musik alla dess slag genomströmmar mitt space så får jag en lugn, skön och knappt märkbar känsla av förnöjdsamhet. Jag är riktigt nöjd.

Igår var det en alldeles utmärkt dag, om jag får så säga. Dagen började med en lektion om innebörden med släktsystem och om alternativ till släktsystem. Det handlade inte om att någon/något släktes utan om olika idéer om vem ses som släkt och vad för funktion en släkting har, och självklart om många olika kulturers perspektiv på släktingar. Riktigt intressant! Sedan bar det av! ...glömde att hälsa på råttan bredvid skolan.

Eftermiddagen rusade iväg och jag halvsov igenom den, men senare framemot kvällen nalkades det RFSL-cafékväll här i Göteborg ^^ som jag självklart ville med på (Det är nästan alltid enbart ungdomar där så nästan borde man kalla det RFSL Ungdom-cafékväll). Det var några nya där som arrangerade en politisk manifestation, ett SUPERQUEERHÅNGEL ^^ Ett stort kollektivhångel mellan alla olika sorters kön och människor och sedan livemusik och mycket mer! Det låter superseriöst och superkul! De var så himla underbara! Kom! Kom med så många ni kan! Speciellt om det är någon vill (eller kan) hångla med! Den 29 oktober i Göteborg... någonstans... Och förutom det var det underbart massa folk där!!!

Sedan fick jag ett sms om att det skulle vara "något" på Röda Sten klockan 21... Ellen skulle dit så jag drog dit jag med. Man säger ju inte nej sådant ädelt sällskap. Väl där, så inser jag att det är poesi-pop-afton-typ-föreställning. Det var HELCRAZY!! Jag dansade nonstop i tre timmar och jag trodde att aldrig och mina kilon skulle kunna klara av något sådant! Jäklar vad jag höll igång! Och alla andra var lika galna som jag! Bandet hoppade ut i publiken och ramlade runt medan de sjöng, kastade ut instrument och hundben i publiken så att de kunde vara med och hoppade runt som vildar på scenen och *vips*... så fick sångaren ett gitarr i huvudet mitt i det allra crazyaste. Det slaget kunde inte gett något annat än en hjärnskakning. Åh, jo! Det var inte något litet här-får-du-en-bula-smäll utan mer en gigantisk här-kommer-en-gitarr-som-om-tror-att-den-är-en-yxa-men-det-är-den-inte-smäll. Man såg verkligen hur sångaren blev helt borta en stund och sedan bestämde sig för att fan-musiken-är-viktigare-WOHO! och drog igång för fullt som en full och brunstig bisonoxe. Jävlar vad kul det var!! Men jag tror han mådde bra på slutet av kvällen ^^ Han var glad som tusan i alla fall. Bandet hette Kapten Hurricane.

Klockan ett bar det iväg på en två och en halv timmars lång promenad med stjärnfall och djupa granskningar av en reklamskylt.

Sedan japansk opera med Yoshikazu Mera, jag och Ellen i varsin säng suckandes nöjda över en vacker värld och onda fötter.

Morgonen var lång och fantastisk tack vare obeslutsamhet över om väckarklockorna hade rätt till att väcka oss, och om de hade det så beslutade obeslutsamheten att vara vi skulle vara obeslutsamma om vi då hade skyldighet att gå upp ur sängarna och sedan en stor underbar fruktost med melon, yoghurt, the, juice, Frida Hyvönen och grapefrukt.

Jävlar vilken fruktansvärd träningsverk jag har nu...

Valentines day

Vad vackert! En dragking och en flata tillsammans genom livet i evig kärlek. Förevigad av Google! Tack Google!

En händelserik dag

Det började med ett litet evighets skuffande på internet i Karlstads universitets bibliotek. Artikeln, artikeln, artikeln... Det var så jädrans lång.

En genusvetenskaplig föreläsning följde strax efter.

Blev bortrövad av sexgudinnnan i korridorerna på Universitetet och jag fick uppleva med egna ögon att hon verkligen inte hade något lokalsinne.

Mamma tvingade mig med på en Yogaklass där mina öron blev nästintill spräckta av en gigantisk gong-gong.

Tittat på Gaygalan och konstaterat att den är ganska elak, ytlig och politisk... men egentligen (ska) handlar om kärlek. Och när BlackJack stämde in i slutet med sin oerhörda falsk sång så blev min mor galen och jagade mig i vardagsrummet för att få dansa bugg med mig.

Dessutom har jag nu fått reda på att jag sticker till Stockholm imorgon kl 12:15 för att utbilda mig lite i HIV-handläggning.

En inbankad upplevelse

Jag står på banken i en gigantisk kö. Jag står självklart sist.

Men vips så kommer en gammal gubbe och går före mig. Jag tänker lite "Hm, undrar om han vet vad han gjorde?". Jag ställer mig lite så att han ska se mig. Jag menar, han kanske inte såg mig eller något. Men istället så säger han hej och plask så är ett väldigt trevligt samtal igång. Han klagar lite över att hans bilparkering snart går ut. Jag känner lite eftertänksamt, "Han behövde nog gå före mig". Då kommer en till gammal gubbe och morsar glatt på den andre gubben. Ett nytt samtal inleds och jag känner att jag lite halkar ur. Jag står på sidan om, ler och tänker lite, vad är det de pratar om? Jag snappar upp bitar om den värmländska skogen, hur det var när man var ung, en gammal park i Koppom som inte längre finns, vart sockelngränsen går i Järnskog, vart gamla stenrösen fortfarande finns kvar, vilka som har dött på sistone och såklart om den nybyggda jacuzzin, den stora villan, börsen och den där dyra nyinskaffade bilen. Mitt i det mysiga samtalet börjar de prata om hur de kom hit och varför de var här. Den gamla gubben som var där först halvpekade lite på mig och sade, "Jo, så fick ja sällskap av flicka här" och den andra frågade artigt tillbaka, "Jasså? Ä rä döttra di?" Då hoppade jag lite blygsamt in i samtalet igen. "Jag heter Robert" sade jag med en lite mörkare röst än jag brukar prata med, varpå de gamla gubbarna svarade "Jasså? Jo, dä ä väl klart. Du hade ju så långt hår! Man ser int vem som ä vad nuför tin." och "Jo, det visste jag! Det hörde jag allt innan på rösten.". Jag ler lite och sedan bara flyter mer eller mindre med i kön.

Jag får en liten tankeställare. Vad betyder kön för mig? Vilket kön är jag? Fick jag mindre hår och grövre röst i deras ögon när jag sade att jag var kille?

Snön faller här... Hur är det i Japan?

Jag vet inte om jag drömde eller dagdrömde men det var i alla fall i de sista ögonblicken innan jag vaknade. Efter att jag vaknat fortsatte drömmen fast i mina tankar.

Hur är Japan? Jag menar hur är HBT-klimatet där? Min dröm sade att det inte ens fanns en organisation som bekvakade de mänskliga rättigheterna för HBT-personer och ännu mindre fanns det en organisation som kämpade. Jag fick en olidlig vilja att åka dit och starta upp allting. Fixa till lite så att Japan blev ett bättre ställe.

Men i verkligheten så vet jag faktiskt inget om Japans HBT-kultur och hur situationen ser ut för HBT-individer där borta.

Det lilla roliga med min dröm var nog att kondomerna var skitdyra där borta och ingen vågade köpa dem för att det var tabu. Alla mina nya japanvänner blev helt hysteriska när de hörde om Sverige och bad mig importera lite. Jag vet inte direkt varför det var kul, men det kändes kul i drömmen. Egentligen är det lite tragiskt också.

Nu tänker jag göra lite efterforskningar... om jag har tid.