Att tänka ett steg in i mig själv

Var god klicka på filmen för att se hela filmen...

Mycket svart estetik

(Var god klicka på filmen för att åtnjuta hela bilden filmen har att erbjuda)

Hemsk godnatt saga

Fick mig att tänka lite på vad jag är beredd att kriga för.

(Var god klicka på videon för att kunna se filmen, annars ser ni typ bara halva skärmen...)

Interaktiv godnattsaga

Ta en nypa Tim Burton, några droppar World of Goo och låt det sjuda i en svag buljong av internet. Det är mitt recept på en för mig annorlunda men oerhört vacker godnattsaga som jag har hittat på nätet.

Fäll en tår, vagga dig själv till musiken och sup in detaljrikedomen. Jag önskar bara att det fanns fler och längre.

Loondon

Godnatt

Då då gör ont

Man har alltid en historia som satt sina spår både på kropp och i sinne. Historien är en del av det som gör en till den man är. Resten är stundens gåva. Ens känslor, tankar och handlingar är det som man är just nu. Utan historien skulle inte nuet finnas, och inte heller utan en framtid. Tänk dig själv ett nu utan framtid. För mig är det en intressant fråga med ett väldigt svårt svar.

Alla tre är lika beroende av varandra men ändå så verkar det alltid vara nuet som ses som det viktigaste. Kanske det är eftersom att man inte vara i något annat än i nuet. Man är alltid i nuet.

Även om nuet alltid är vart man än vänder sig och när man än lever så kan både historia och framtid finnas i tanken. Nuet är även det en sak som man kan tänka på.

Tankar på sådant som har hänt kan locka fram glädje och sorg, känslor som finns i nuet. Tankar på sådant som kan komma att hända kan locka fram lycka och tragedi, känslor som föder och dödar tro och hopp. Minnet och fantasin är två mycket starka krafter inom oss.

Nu leder mitt minne mig in en lustlös sömn och välsignar mig med en blöt kudde och min fantasi smyger i min medvetenhets yttersta gränser och visslar en ordlös visa om hjärtats djupa önskan.

Min musik smak är lite före sin tid

Låtar som får dig att frysa och sticka till över hela huden, ana ljuset i mörkret, känna känslan av ett löv som dör, drömma dig bort till det oskyldigaste, renaste och heligaste av alla skrömslen i vår värld... ja, fly flygande bort på iskalla vindar... uppåt.

Min musik skriker VINTER! Visst är det nästan vinter, men det är fortfarande höst. Nu längtar jag tills frosten biter i mina kinder och det färgar inte minst min musiksmak. Två exempel som ger er en smakbit...

http://www.youtube.com/watch?v=lDh_L9JU5dQ
Så ung och vilken gudomlig röst!

http://www.youtube.com/watch?v=o0teUMNC948
Han har nog en av världens vackraste röster!!!

Det var det om min musiksmak som jag tyckte att ni också borde få ta del utav ^^

Tågfönsterbilden - ett förkroppsligat landskap

Mina tankar verkar vassa som klor, viljan är lätt som en flygande duva och känslorna nyss fridfullt väckta till vördnadsfullt förundrande. Min spegelbild tittar tillbaka på mig med ett respektfullt uttryck. Allt verkar klarna när jag ser mig själv sitta där på andra sidan fönstret. Där sitter personen jag vill bli... men inte är. Tankarna fladdrar likt vingslag. Viljan landar i ett näste av strävan. Känslorna märker sin hunger och sätter sig tyst trånade upp i sina sängar. Nyss verkade allt så klart och allt var bra, som om jag var personen som sitter på andra sidan glaset.

Ännu en sen natt på kontoret

Jag sitter här och chattar med en kåt bulgar, skriver min lilla tuta (någon sorts universitetsuppsats jag inte förstått det unika med än), tittar med tungt samvete på den tomma godispåsen, smygkikar med sorg på det tomma vattenglaset, möter min kollegas anklagande blick och suckar tungt för mig själv sittandes några centimeter ifrån en sexgudinnas gestalt som uppslukats av internet och bulgariska fantasier.

Min fantasi gick är lade sig ett bra tag sen nu. Men han var nog lite straight så jag nöjer mig med de få ord som fick mig avundsjuk på hans jävla katt.

I detta rum har de senaste timmarna tänjt på alla tänkbara oskrivna regler och tabuer. Jag nämner inte vilka och vad det berör... det är alldeles för tabu.

Jag har försökt intala mig ett bra tag nu att jag är trött men jag tror jag är för trött att förstå det. Min kära sexgudinna till bordsgranne förklarar sig sjuk utav trötthet. Jag tror på kåthet och internetproblem, men hon får definiera sin egen sjukdom. Vem är jag som tagit mig rätten att dömma eller till och med sätta en diagnos på någon? Jag får sätta mig ner och börja mitt queer-mantra igen för att kunna hoppa ur den lilla delen av min verklighet som lockar mig till definitioner.

Johnny Depp stirrar på mig ifrån en planch som jag längesen hängt upp, den stationära datorn väser avundsjukt åt min bärbara dator FLY, jag har insett att min mobil har problem att skicka mms till Bulgraien och jag känner riktigt ofräsch. Jag och mina bordskamrater, piprensar-genitalerierna och sexgudinnan, tycker att det nog dags för sista kicken i arbetet nu. Snart är mitt dokument klart!

Finding Neverland

...vilken vacker film. Jag älskar den. Jag kunde inte förmå mig att gråta men det kändes som om tårarna fyllde mitt inre öga. Mina ögon tårades inte men en liten rörelse kunde få floder att forsa. Det kändes som om jag hade osynliga lock över ögonen som tätade minsta springa. Jag kallade locket för kontroll. Men trycket ökade och det kändes som om jag skulle tappa kontrollen nu så skulle mina ögon fara med i strömmen och lämna mig ögonlös. Sannerligen säger jag, tårarna kom inifrån.

Vart tog mitt Neverland vägen, det jag en gång drömde om? Var vilar min fantasi? Hur väcker jag den längtan som jag en gång hade? Kan jag någon gång få känna det jag kände i min dröm utan att gå igenom det jag fick gå igenom då?

Är min fantasi i dess dödsbed? Eller ligger den bara och sjusover?

Klockorna klockar kluckande klokt och kvickt i min kosmiska klunga...

Min biologiska klocka sade till min litterära klocka att det var på tiden att skaffa en blogg.

Vad min litterära klockan egentligen gjorde var att snabbt rusa över till min semantiska klocka som visade sig vara sjuk. Ack så sjuk. Något virus måste det ha varit tänkte min litterära klocka och vek sig på tvären och bad en stilla bön om Motvitz motsats, sneglade bakåt på min biologiska klocka som klumpigt hade försökt följa efter och kommit fram flåsande och utan några som helst problem började "oskyldigt" vissla som rådjur i parningsakten. Min litterära klocka lyfte skeptiskt ett luftigt ögonbryn skrämmande i misstro. Min biologiska klocka verkade få rådjuren i halsen och ivrigt viftade något om Greenwichförbannelsen och min datorklocka. Min litterära klocka lyfte bestört på axeln och nickade sedan vänligt. De for sedan för att titta in hos min alltför upptagna datorklocka och insåg att det behövdes en eller två kaffekoppar. Till kaffet ljöd en hymn av sakta suckande njutning och vilda frågor och svar som far som rabiessmittade får över det lilla kaffebordet. Men de alla lättades i lösningen. Det var min dator klocka som hade gett min semantiska klocka ett virus för att inte internet skulle springa och gömma sig för min annars väldigt vresiga och petiga semantiska klocka som nu inte ens visste vad upp och ner var och än mindre om var internet sprang och gömde sig. Min datorklocka lugnade alla andra och sade att det snart skulle gå över och att friskheten snart skulle dimpa ner. Lycka och krykan som min semantiska klocka fick som stöd av den mer träiga delen av min biologiska klocka lockade fram ett leende skratt och de alla sammanförde alla tillgängliga visare och glädjeligen lade avbön att de skulle försöka förstå en blogg som nu ligger föreliggande alla klockors lycka och iliggande.

Så blev sådden av en långt ingrodd tanke, en blogg precis som grodan ingick en liten söt metamorfos... och jag hoppas det blir en prins.