Tänka liv och leva tankar

På sistone har jag haft tusen bollar i luften. Stora, små, tunga och lätta. Fantastiska, sinnesgäckande och inspirerande projekt... på papper.

Mina idéer om vad som skulle vara kul att göra är fler än någonsin och ark efter ark hopar sig i hög i mitt rum med skisser, texter och mindmaps. Små och stora fragment av mina planer. Det är allt ifrån layouts och arkitektskisser på tågstationer till fullständiga planritningar av en modernisering av en traditionell norsk bod, teckningar på trädgårdsterasser i form av jättetrappsteg, story plots för animéserier och filmmanus, tyger som svämmar över i lådor som ska bli slipsar, kuddar, mobilfodral, väskor och halsdukar, garn som trasslat till sig, men är halvvägs till att bli en underbar halsduk. Ja, allt möjligt kan man hitta om man vänder lite på ting och tang här i mitt rum eller svansar efter där jag går. Tusen projekt och idéer som väntar på att bli gjorda, men mitt rummet hittade jag nyss det som beskriver min verklighet som bäst. En tom kalender.

En vacker asieninspirerad kalender, med fina ovita blad och ett finurligt magnetlås som ger den lilla bokliknande pappershäftet en modern touch men utan att störa den antika känslan, som av någon anledning jag tycker mig finna hos allt som är asieninspirerat. Fin, men tom. Precis som mitt liv just nu.

Jag verkar inte göra något mer än att tanka på att göra något.

Ro & replik

Nu har jag varit inbäddad i tysthet och ro sen några månader tillbaks, iallfall när det gäller mitt bloggskrivande, men ikväll fick jag mig åter äran att läsa mina egna minnen och tankar. Resultatet var att jag kände svidande längtan efter att skriva igen.

Nog var det inte bara längtan, men också en sorg och saknad över att jag inte forsatt när jag haft så många upplevelser och idéer. En självdisciplinerande örfil likt en rättfram replik till mitt tigande författarskap.

Nu ska fingrarna återigen få tungans tanke.

I have confidence!

Nu spritter det i varje liten vrå och lem på och i mig! Jag är på åternytt boostad av underbar energi som ska få regna som glädjehagel i min vackra rådjursvärld. Jag har köpt böcker om Kambodja, jag har haft en underbar dag med underbara kollegor som är så underbara att jag inte kan hjälpa än att bara le, världen har skänkt mig varmt smekande sol som sakta slickar min kind när jag sitter i bilen, Madde har boxat på mig och allt detta gör hela min värld underbart underbar! Fasen vad jag är lycklig! COME ON YOU DAMN TO-DO-LIST! I WILL HIT YOU SO HARD THAT YOU WISH YOU WERE A STONE!

Jag är mycket medveten om att vissa människor har en tendens till att visa en aningens mer energisk entusiasm än andra, men likaså finns de människor som vissar det en stor aning mindre och därmed kanske mycket smått eller rent utav nästan omärkbart. Vissa gör det storslaget och imponerande samtidigt som andra gör det föga intressant även om ansträngningen är väl emotionellt likvärdig, men oavsett hur man blir sedd i en annans öga eller öra så är det fenomenet att leva med obehindrad glädje som jag nu vill göra och tänker likväl ämna min eftermiddag till. Låt mig skamligt älska glädjen!

Ps. Jag tycker att filmen är mycket talande för att jag känner... och vilket bör nämnas är att jag hittat filmen helt oväntat på nätet och har icke någon känd bekantskap med medverkande. Ds

Pinsam öppenhet

Så där, då hade man träffat en statsminister när man hade öppen gylf.

*Check!*

När monstret blev jag

Jag har alltid undrat hur disk magiskt försvinner och sedan återfinns i diskmaskinen. Nu vet jag...

Svidande hemlängtan

Nyss fick jag veta att mina vänner hemma i Karlstad blivit mordhotade. Mordhotade för att de öppet är just de som dem är, sig själva. De arrangerar Pride i Värmland i Juli och någon där ute i de Värmländska skogarna blev så rädd att den personen skulle leta upp ett telefonnummer och sedan ringa till min vän enbart för att få någon annan skrämd. Hotad till livet.

Är det så livsviktigt att trycka ner någon bara för att den personen råkar vara homosexuell, bisexuell eller transperson? Vad är det som är så farligt? Vad är det som är så fel? Jag tycker att man har all rätt att vara den man är och visa det öppet! Det ska fan mig vara en världslig, vardaglig, allomfattande, mänsklig rättighet!

Jag ska göra allt jag kan för att åka dit och stödja dem just då paraden går av stapeln. Just nu enligt mina planer så är det mitt i min semester, men fuck den! Inget är viktigare än mina vänner! Och då ska jag vara mer regnbågig än någonsin!

Jag hoppas ni där bortapå andra sidan gränsen förstår att den brinner en glöd inom mig just nu som är beredd att hjälpa er på alla sätt som jag någonsin kan! Ni är bäst och jag är stolt över er! Ni behövs!

Starkt handlingskraftlös

Idag har jag gått igenom en matbutik och inte köpt godis. Jag är väldigt stolt över mig själv!

Då nuet vart långt

Jag har hunnit med så mycket idag. Jobbat. Åkt in till Oslo med Madde. Shoppat. Handlat mat. Städat. Lagat mango, ananas och rabarberpaj. Sett på film med vänner. Druckit varm choklad. Haft djupa diskussioner om Afrikas roll i världsekonomin och flygtransport.

Allt på en dag. Jag är riktigt imponerad av mig själv. Nu måste jag sova innan nästa dag börjar eftersom jag har lärt mig att tid är inte något som låter morgonen dröja bara för att man inte har lagt sig.

Men att hinna med så mycket och att dessutom hinna med att uppleva ett stillastående romantiskt ögonblick (i filmen) är otroligt! Tänk vad tid kan ge! Tänk vad tid kan kännas! Wow!

Hårresande resmål

Till Dubai vill jag! Tänk att stå där med sin käresta, hålla om varandra, bara låta världen vara fantastisk och titta på den fontänen.

Baba Yetu - Den underbara fontänen i Dubai

Ps: Klicka på länken och se filmen för att förstå vad jag menar

Att tänka ett steg in i mig själv

Var god klicka på filmen för att se hela filmen...

Namninsamling

Jag vet att det kanske är lite tidigt i livet, men jag kan inte sluta tänka på det ändå. Mina läppar kan inte sluta le och de vill verkligen ha någon att prata med varje gång som tanken kommer upp. "Vad ska mina barn heta?"

Eftersom jag inte har någon att prata med här på mitt lilla hotellrum i det stora, måttligt överbefolkade, gråa London så vikarierar mina fingrar för min samtalssjuka stämma och internets tomma löfte om att detta någon gång kommer att bli läst får bli min tröst och ursäkt för min saknad av en lyssnande vän.

Nu när oräkneligt många gånger denna tanke ärat mig en visitation har jag samlat en herrans massa namn. Namn som enligt min önskan mitt förmodade framtidsbarn skall bära. Medans listan har vuxit så har också namn vittrat framför mina ögon och fallit ur led. Varsågod.

Balder, Bernard, Brel, Hera, Trift, Artemis, Tiffany, Truls, Freja, Elisabeth, Justus, Brícho, Ruth, Belle, Ariel...

Bortappad vän finnes

En hel dag har tickat förbi och många leenden har seglat förbi, men även en och en annan näve i som blev bryskt bankad i bordet har jag sett. Efter allt det som den här dagen har bjudit på så är jag så fasanfullt trött och ner damp jag utmattad och utan det minsta gnutta lycka på Lost & Found för att leta efter min mobil.

Ett olyckligt letande efter min mobil blev till en upppiggande upptäckt av ny underbar människa, Louise (tusen ursäkter om det är felstavat). Hon blev en fantastisk avslutning på min dag.

Tusen tack för ditt varma leende och dina flitiga öron, Louise. Jag hoppas att den vännen som glömde dig på flyget snart kommer och hämtar upp dig, jag kan tänka mig att det kan vara svårt att hitta en försäkring som kan kompensera förlusten av dig.

TV-spelsguldkorn

Från mitt absoluta favoritspel Chrono Trigger när det stundar för strid med den mäktige magikern Flea, men istället börjar en liten diskussion om Flea är en hon eller en han. Flea som inte bryr sig om att han är en han replikerar alldeles underbart och striden är igång.


Jag älskar queera superbovar!

TV-spel och transproblematik

Nu när jag sitter i Norge, smått isolerad bortanför landningsbanan och väntar på att nattens mörka timmar ska bädda ner mig för att åter se en vacker arbetsdag, så bidar jag min tid så gott det går med vad jag tänkas kan. Jag spelar med andra ord rätt så mycket gamla rpg-spel (role playing game) från japan till min kära favorit konsol SNES alias Supernintendo. Jag fängslas av dessa storslagna eposer och fantastiska scener utav känslor, händelser och rädda-världen-action som kan försätta mig i njutningsfull trans i timmar och låter mig skapa små oförglömliga minnen i min lilla ensamhet. Det som mest fascinerar mig är att bland många fantasilösa, ooriginella, likartade och massproducerade spel så finns det undantag som sjunger till mitt stackars, svaga hjärta och får mig att le när jag ser karaktärerna får personlighetsdrag och verklighetsanknytning. Oftast händer detta genom att ta en liten paus i rädda-världen-actionen...

Låt mig presentera Final Fantasy V och karaktärerna: Butz, den blåklädda vandraren och spelets huvudperson. Lenna, princessa i kungariket Tycoon. Galuf, en gammal man som tappat minnet men egentligen är en legendarisk krigare och kung från en annan dimension. Faris, en fruktad piratkapten som nyss förlorat sitt skepp. Denna fantastiska lilla historia utspelar sig på en båtkyrkogård där de simmat mellan de gamla skeppen och äntligen hittat ett kryp-in där de kan vila.


Genomblöta kommer de in i ett av de övergivna skeppen och finner en säker plats att vila på.


Den sköna prinsessan är pryd och håller ständigt på etiketten och går undan för att torka sina kläder.


Männen beslutar att kläderna ska av.


Men Faris tvekar...


Butz och Galuf försöker övertyga Faris.


Grabbarna kan ju inte låta Faris bli sjuk! Kläderna ska av och där med basta om det så ska ske med skojsamt våld, men Faris säger ifrån.


De får en liten chock (Galufs och Butzs ansiktsuttryck uttrycker det väl).


Med all stoj och stim så blir Lenna orolig och kommer ut för att prata med grabbarna.


Galuf verkar inte kunna sätta ord på vad han känner.


Skandal! Herre min Jesus! Faris den fruktade piratkaptenen är en... flicka. (Undrar hur de märkte det?)


Faris blir defensiv.


Det här verkar vara ett mysterium som prinsessan och grabbarna inte verkar kunna förstå.


Faris blir tungsint, tittar in i flammorna och börjar berätta sin historia...


...tills Butz käckt fyller ut resten. Han verkar förstå.


Faris forsätter berätta klart.


Efter det kommer Galuf, den gamla mannen med minnesförlust, och släpper en liten gubbsjuk kommentar.


Då träder radikalfeminsten inne i Faris fram med suffragett-anda.


Den här kommentaren från Butz vet jag inte hur jag ska tolka. Ett respektfullt medhållande eller en sarkastisk kommentar för att bryta den följande tystnaden?


Faris kommer med initiativ när resten av hjältarna verkar tomma på handlingskraft efter samtalsämnet.


Faris hoppar i säng medan de andra sitter kvar runt brasan... tyst tittandes på varandra.


Sedan hoppar de i säng allesammans.


Redo, pepp och pigg hoppar Faris ur sängen och väcker de andra.


Dock så verkar Galuf vara en svårväckt och morgontrött sömntuta som lockar fram Faris stränga sida.


Obekväm i situationen viskar Galuf en kommentar till Butz...


...som svarar som en hjälte bör svara (enligt transfeministisk heroism).


Varav Lenna håller med och de fyra beger sig ut på äventyr bland vraken som ligger och guppar på de slöa saltvattenvågorna.

Sådana här underbara guldkorn kan man hitta om man har huvudet med sig när man sjunker in i den stora, fantastiska tv-spelsvärlden.

Så var Arvika inte längre under

Arvika är över och livet har börjat lunka sin gilla gång återigen, eller rättare sagt så har det rivstartat och nu springer för allt vad det är värt.

Nu väntar gamla utvärderingar och sammanställningar som jag inte ännu kunnat göra och allt ska bli klart nu eller så snart som möjligt som det någonsin kan tänka bli. Och jobb måste sökas! Pride måste planeras! Plugg måste tänkas över! ...och med en ytterst orealistisk tidsplan för inom en eller två dagar drar jag till Hultsfred för att återigen jobb på en festival.

Arvika var en succé! Det kunde inte ha gått bättre! Musiken och festivalen kunde ha varit bättre men inte Colour of Love. Colour of Love som jag arbetade med var så lyckat att jag inte på något sätt kunnat föreställa mig det som bättre. Jag är riktigt nöjd och lycklig.

Mail på posten

Idag läste jag ett mail från en undebar person som jag ganska mycket ser som min mentor. Hon skrev att hon hade läst min blogg och tyckte om den. Då begavs sig mungiporna till mitt leendes perferi. Det fanns en fin beskrivning om vad hon tänkte om den också och den träffade mig verkligen rätt, för skrivarkölden som satt i fingrarna for iväg som om det vore en frisk höstvind som blåste iväg en fint ihopkrattad hög med löv.

Tack kära vän!

Tjocka kinder som finns i familjen

Idag har jag besökt min lilla systerdotter igen. Det är hennes en månadsdag och vi firade den men blåbärsglass tårta och kaffe ute i sommarsolen som stekte och svedda oss alla. Hon har så fina runda kinder. Ja, hon är alldeles bedårande. Jag visste inte att bebisar kunde vara så fina.

Idag känner jag mig produktiv, lugn (nästan lite melankolisk), glad och uppsväld. Jag tror det är pollen som virvlar runt i luften och gör mig groggy och fet. Svettningarna från solvärmen hjälper inte det minsta för mig, som den vinter och höst-älskare jag är.

Nu ska jag äta ^^

URIX

Nu har jag nyss kommit hem! Klockan är midnatt och det är först nu jag har fått tid att pusta ut från väskbärande, kollektivt bortasovande och workshops i överflöd. Nu är jag återigen i min lilla oas att andas i.

Jag har varit på URIX i helgen! D.v.s. en åsiktsfestival för ungdomar och det har varit så kul och lärorikt. Jag har lärt mig massor och jag känner mig så grymt stolt och nöjd över vår egna insats! Jag var där och koordinerade lite för RFSL Ungdoms, Ungdomsförbundet för homosexuella, bisexuella och transpersoners rättigheter, och allt gick som en dans. Mina söta vänner spred sina underbara leenden och gjorde att jag hade grymt skoj hela tiden. Fast ibland hade de lite knaserier för sig. "Gled runt utav lycka", "matade gräsmattor" och "fänglsade folk med pins" är bara några saker som de sprang runt och gjorde.

Sedan så har jag mött så många underbara nya människor som inspirerat mig och gjort mig så glad! Bland andra PUF:arna från Åmål! Till och med gamla underbara människor från min ljuva ungdom ploppade upp och sade "hej!".

URIX är för mig just nu tusentals små underbara upplevelser som inte får sina rätta propotioner när jag sitter och skriver i iver mitt i natten. Godnatt...

Mörker och ljus

Där ser man! En plötslig insikt tillsammans med en god vän så insåg man att alla vice ordförande i RFSL Ungdom Karlstad har varit blonda medans alla ordförande har varit mörkhåriga.

(C) Linnea Ornstein

På bilden är alla fyra ordförandena i bakvänd kronologisk ordning.

PS Jag är mörkblond... DS

Sitter och njuter

Den här musiken passar verkligen som ett pussel till mitt hjärta.

Jag sitter nu långt inne på de sena timmarna och lyssnar på musik, bloggar, kokar ägg och snart ska jag återigen läsa lite mer läxa. Jag njuter och känner mig skönt tung i en varm säng och är ganska nöjd över livet som det är. Jag anar fortfarande den svarta kosmoskatten krängande kring min strupe (se blogginlägg "Det som alltid ligger i luften") fast jag känner mig riktigt kraftfull i mitt sätt att leva livet nu.