Dagens vaknande var kanske en aningens tidigare än vad jag hade önskat. Mobilen påpekade frenetiskt att det kunde fungera som en väckerklocka samtidigt som den varsamt tog emot färska sms från nära och kära. Framförallt från Fredrik som satt lydigt på tåget på väg till Göteborg för göra en visit i min ödmjuka boning. Duschen var alldeles för långt för mitt arma välmående skulle tycka om det men som den asket jag är så piskade jag mig fram och tillbaka.
Väl när Fredrik burdust bankade på min dörr så satt jag enbart i handduk. Ack, ack, ack, den pojken vet inte hur han visa uppskattning. Man får hela tiden gissa sig till vad han tänker och tycker. Innan jag varken hade fått på underkläder eller strumpor så pompaderade han med ett uppdrag av högsta gradens viktighet och det var bråttom. Josefina hade nämligen mensvärk och vi var de utvalda att leverera en ipren till henne. Fort gick det och iväg bar det ut i solenskenet som krönte den vackra blå dagen.
Till Josefina och efter mat med trevliga servitörer så bar det av till Slottskogen där varje krokus stod i sin praktfulla vårdräkt. När vi kom till Brageberget så var marken täckt av tjockt, vackert lager av torra, bruna löv. Som den romantiker jag är så blev jag överlycklig och barnsligt förtjust. Jag sprang fram till löven, tog upp en riktigt stor hög och kastade den i luften så att de singlade ner så där härligt. Fredrik påpekade lätt att det kanske inte var den bästa idén jag haft eftersom fyra stycken män tre meter bort stod och sopade ihop löven till stora högar såsom den jag just hade kastat upp i luften. Med svansen mellan benen skyndade jag mig upp på Brageberget och där intog vi observationstornet som badade i sol. Efter tag så kom en cyklist och parkerade strax bredvid observationstornet och mystiskt försvann ur vårt synfält. Långa, högljudda och mycket privata berättelser och diskussioner i lycklighetens alla tecken fyllde vår halvtimma men sedan lockade vandring återigen och vi bestämde oss för att gå. Vi frågade oss vart cyklisten hade tagit vägen och skämtade glatt och lite snuskigt om vad han möjligen kunnat tagit vägen. Till vår pinsamhet så satt han rakt nedanför på en bänk och hade helt hört allt vad vi sagt. Benen spratt fort iväg och fnisset tryckte på.
Vi hälsade på Bambis pappa den stora, starka och mycket majestätiska kronhjorten.
Strax efteråt i en annan del av Slottskogen så fick vi vårt straff. Vi blev lite överaskade när en minifolkswagenflaklastbil fartfyllt attackerade oss bakifrån på gångvägen. Den som från ingenstans och vi kastade oss i all hast ner i diket. Sedan när vi väl kom till hästhagen så var det som om hon hade väntat på oss. Den här gången satt hon i en golfbil-a-la-vaktmästare och försökte backa på våra hälar. Smått häpna och förskräckta så gick vi bara vidare och då kommer hon återigen i minifolkswagenflaklastbilen och rusar förbi oss där vi hade tagit skydd återigen i diket. Vid det laget hade vi börjat ana illamenade motiv... När berget låg bakom oss så närmade vi oss en trevägskorsning där vi ser denna person i minifolkswagenflaklastbilen stå och vänta. Vi tog en liten omväg för gå bakom den och på så sätt kunna undvika den, men stunden till ära så startade hon motorn och lade backen! Vi fick spatt och lämnade platsen. Vi fick oss dock en tankeställare eller två. Har allt ett syfte eller kan helt enkelt vara slump?
Vi flydde till Hemköp vid Saronkyrkan och fick till vår stora förundran uppleva populäritet av secondhandbutiken var en våning upp. Folk hade köat i 50m innan dem kom in och väl inne var det spräng fyllt av hysteriska människor med mycket köplust. Vi var där också och fick hem några söta plåtburkar med motiv till min samling.
Nu sitter vi hemma och halvsover...
(C) 
