Nu har jag återigen fällt tårar till Bolt den underbara hunden. Samma scen och samma känsla... alltid slutar det i floder, men den här gången regnade samtidigt min mage skrek en hymn om lidande och outhärdlig smärta. Chokladbollssmeten som jag gjorde och "trollade bort" gjorde sig påmind. Aj, aj, aj, aj och fy tusan vad ont det gör! Smeten älskar mig verkligen inte tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar