Jag sitter i min underbara lägenhet och väntar på hjälp för att fixa vattenlåset på toaletten. Medans japanska musik alla dess slag genomströmmar mitt space så får jag en lugn, skön och knappt märkbar känsla av förnöjdsamhet. Jag är riktigt nöjd.
Igår var det en alldeles utmärkt dag, om jag får så säga. Dagen började med en lektion om innebörden med släktsystem och om alternativ till släktsystem. Det handlade inte om att någon/något släktes utan om olika idéer om vem ses som släkt och vad för funktion en släkting har, och självklart om många olika kulturers perspektiv på släktingar. Riktigt intressant! Sedan bar det av! ...glömde att hälsa på råttan bredvid skolan.
Eftermiddagen rusade iväg och jag halvsov igenom den, men senare framemot kvällen nalkades det RFSL-cafékväll här i Göteborg ^^ som jag självklart ville med på (Det är nästan alltid enbart ungdomar där så nästan borde man kalla det RFSL Ungdom-cafékväll). Det var några nya där som arrangerade en politisk manifestation, ett SUPERQUEERHÅNGEL ^^ Ett stort kollektivhångel mellan alla olika sorters kön och människor och sedan livemusik och mycket mer! Det låter superseriöst och superkul! De var så himla underbara! Kom! Kom med så många ni kan! Speciellt om det är någon vill (eller kan) hångla med! Den 29 oktober i Göteborg... någonstans... Och förutom det var det underbart massa folk där!!!
Sedan fick jag ett sms om att det skulle vara "något" på Röda Sten klockan 21... Ellen skulle dit så jag drog dit jag med. Man säger ju inte nej sådant ädelt sällskap. Väl där, så inser jag att det är poesi-pop-afton-typ-föreställning. Det var HELCRAZY!! Jag dansade nonstop i tre timmar och jag trodde att aldrig och mina kilon skulle kunna klara av något sådant! Jäklar vad jag höll igång! Och alla andra var lika galna som jag! Bandet hoppade ut i publiken och ramlade runt medan de sjöng, kastade ut instrument och hundben i publiken så att de kunde vara med och hoppade runt som vildar på scenen och *vips*... så fick sångaren ett gitarr i huvudet mitt i det allra crazyaste. Det slaget kunde inte gett något annat än en hjärnskakning. Åh, jo! Det var inte något litet här-får-du-en-bula-smäll utan mer en gigantisk här-kommer-en-gitarr-som-om-tror-att-den-är-en-yxa-men-det-är-den-inte-smäll. Man såg verkligen hur sångaren blev helt borta en stund och sedan bestämde sig för att fan-musiken-är-viktigare-WOHO! och drog igång för fullt som en full och brunstig bisonoxe. Jävlar vad kul det var!! Men jag tror han mådde bra på slutet av kvällen ^^ Han var glad som tusan i alla fall. Bandet hette Kapten Hurricane.
Klockan ett bar det iväg på en två och en halv timmars lång promenad med stjärnfall och djupa granskningar av en reklamskylt.
Sedan japansk opera med Yoshikazu Mera, jag och Ellen i varsin säng suckandes nöjda över en vacker värld och onda fötter.
Morgonen var lång och fantastisk tack vare obeslutsamhet över om väckarklockorna hade rätt till att väcka oss, och om de hade det så beslutade obeslutsamheten att vara vi skulle vara obeslutsamma om vi då hade skyldighet att gå upp ur sängarna och sedan en stor underbar fruktost med melon, yoghurt, the, juice, Frida Hyvönen och grapefrukt.
Jävlar vilken fruktansvärd träningsverk jag har nu...