10:30 idag pep min mobil i sitt ovärdiga försök att väcka mig, men strax efter det rusade en hojtande mor in i mitt rum och sade glatt att jag skulle sätta på mig en morgonrock och komma ner så skulle jag få se något vackert. Jag blev lite nyfiken och direkt blev jag lite skeptisk. Det är väl inget april redan, tänkte jag för mig själv, för min kära mor teknik var densamma som alltid används på just första april. Jag skuffade ner för trappan och ner i vardagsrummet och fick se en ljusbadande himmel... inte så impressiv. Då sade min mor att jag fick gå ut för att se... väl ute badade i himlens gudomliga skönhet... ett mirakel. Jag har aldrig sett något liknande. Det var så vackert.
Den stora gula cirkeln i mitten längst ner är solen. De andra gula cirklarna är olika solreflextioner, lika starka som solen, lika stora som solen, som bildats i högt uppe i himlen (fråga mig inte hur). Varje sol gör en egna regnbåge, varav solens regnbåge är liten och stark och intensiv som ini helvete och den översta solen regnbåge är stor och vid. De solarna på sidorna har också regnbågar fast små och lite vaga. (Regnbågarna är det de halvcirkulära svarta linjerna på bilden.) Den övre solen lyser som ett stort "V" i luften och de två på sidorna smälter samman men det vågräta, smala molnet som ligger starkt upplyst som silveraktigt silke strax över horizonten och den mittersta solen regnbåge. Fattar ni hur himla mycket ljus det fanns på himlen. Det gick knappt att titta på! Och det är inte slut än! Hela luften var fylld av små singlande, glittrande kristaller, inte snö, men de allra finaste små kristallerna, som alla speglade det skarpa ljuset och spelade med himlen alla färger... små miniregnbågar. Det var som att vara i en annan värld...
