Ännu en sen natt på kontoret

Jag sitter här och chattar med en kåt bulgar, skriver min lilla tuta (någon sorts universitetsuppsats jag inte förstått det unika med än), tittar med tungt samvete på den tomma godispåsen, smygkikar med sorg på det tomma vattenglaset, möter min kollegas anklagande blick och suckar tungt för mig själv sittandes några centimeter ifrån en sexgudinnas gestalt som uppslukats av internet och bulgariska fantasier.

Min fantasi gick är lade sig ett bra tag sen nu. Men han var nog lite straight så jag nöjer mig med de få ord som fick mig avundsjuk på hans jävla katt.

I detta rum har de senaste timmarna tänjt på alla tänkbara oskrivna regler och tabuer. Jag nämner inte vilka och vad det berör... det är alldeles för tabu.

Jag har försökt intala mig ett bra tag nu att jag är trött men jag tror jag är för trött att förstå det. Min kära sexgudinna till bordsgranne förklarar sig sjuk utav trötthet. Jag tror på kåthet och internetproblem, men hon får definiera sin egen sjukdom. Vem är jag som tagit mig rätten att dömma eller till och med sätta en diagnos på någon? Jag får sätta mig ner och börja mitt queer-mantra igen för att kunna hoppa ur den lilla delen av min verklighet som lockar mig till definitioner.

Johnny Depp stirrar på mig ifrån en planch som jag längesen hängt upp, den stationära datorn väser avundsjukt åt min bärbara dator FLY, jag har insett att min mobil har problem att skicka mms till Bulgraien och jag känner riktigt ofräsch. Jag och mina bordskamrater, piprensar-genitalerierna och sexgudinnan, tycker att det nog dags för sista kicken i arbetet nu. Snart är mitt dokument klart!

Kära underbara Star Trek

Jag älskar Star Trek! Den nästintill oändliga serien om rymdens alla fysiska lagar och de fysiska lagarnas undantag. Intriger på hög höjd och teknologiska under som sker i små stunder av enorm röta och pulserande spänning i toppen av all tv-serieskliché.


De är också väldigt heteronormativa... ^^ I en medeltida scen då Q har dragit alla karaktärer i ett alternativt universum i senario då vår kära kapten är Robin Hood... jag vet låter inte så rymdaktigt... då bråkar dem. Killarna använder svärd, tjejerna använder krukor och androiden avleder uppmärksamheten genom att slänga in hypermoderna mikrobatterier i en eld så att de sprängs.

Spänning, kliché, heteronormativitet och gigantisk dos och livlig och enriktad fantasi i kultförklarat format. Oslagbart.

Gbg tur och retur

Min bror och han flickvän firade sina födelsedagar idag. Hon fyllde trettio för några dagar sedan och han fyller 25 imorgon. Vi hade jättetrevligt.

Men ^^ det som är lite kul är att jag fick utslag på min gaydar (för första gången på lång lång tid) när jag var inne på OK i Mellerud. Expediten sålde mamma och mig en jättefin halsduk för bara 23kr... jag tror den skulle ha kostat mycket mycket mer. Dessutom var han väldigt trevlig.

Nu ska jag snart natt-träffa Ellen ^^

På tå över tunn kristall

Jag ser mig själv långt uppe i himlen. En nästan molnfri himmel. Jag står som på en gigantisk glasskiva mellan mig och jorden, fast det är inte glas. Jag ser ner på på jorden under mina fötter. Allt verkar så smått. Jag håller andan. Glaset under mina fötter är som tunn is på en sjö och världen under är den iskalla sjön. Isen är som kristall, klar och slät, men det knakar precis som tunn is och det viskar små skärande, krasande, knäppande ljud till mig. Små hintar om glas som krossas, is som vajar och kristall splittras. Kristallen under mina fötter känns tunnare. Tunnare för varje ny tanke jag tänker. Tunnare för varje fler andetag som jag inte tar. Tunnare för varje andetag jag tar.


Jag håller andan i den obefintliga och iskalla luften. Hela min kropp vill trippa på tå därifrån men en röst långt inne i huvudet säger att oavsett åt vilket håll jag går åt och oavsett vilket vackert moln jag flyr till så har jag samma tunna hinna inunder mig och jag vet att det stämmer. Rispor och skärvor kommer ändå lika fort att hitta mina fötter när jag springer därifrån som om jag står still.


Jag vill fly, sakta trippa bort i flykt från rädslan och paniken som spretar ut sig inom mig, men jag kan inte. Min kropp lyder inte. En tung känsla i bröstkorgen förlamar min handling. Det känns som en varm klump mjukt bly sakta växer inuti mig och tyngden över mina fötter långsamt blir tyngre. Jag vill hyperventilera, springa därifrån, strypa mig innan det är för sent, men klumpen tillåter det inte. Jag har inte kontroll över mig själv längre.


Jag är rädd.

Dagens stora fråga

Vem är störst mellan Rataxes i Babar och Barbapappa?

Simultankacapitet

Borsta aldrig tänderna samtidigt du borstar håret.

Utan att man märker det är snart tandborsten i håret och hårborsten i munnen.

Hjärtklappning

Nu har jag äntligen skrivit klart uppsatsen. Jag började skum på internet i förrgår. Satte mig och läste igenom allt igår kväll. Hade läst klart allt klockan 7:30 imorse och lade mig lite och för att vila innan jag skulle börja skriva. Sov en timme. Vaknade av att mamma ringde och jävlar vad ont jag fick i bröstet. Hjärtklappning, gnurace över bröstkorgen och blod tjockt som lera i bröstkorgen. Jag tror mamma blev lite orolig när hon (försökte) prata med mig i telefonen. Men en lång halvminut senare var det så gott som över. Nu har jag äntligen skrivit den också. Det blev nio sidor av en djup och eftertänksam diskussion med mig själv och ikväll ska den vara inlämnad. Pustar ut nu... för nu ska jag duscha och lägga mig för att ta en tupplur och hoppas på en mer mjuk uppväckelse.

Gud, vad jag saknar dig!

Emma. Jag sitter och skriver massa saker som jag måste skriva. Uppsats. Verksamhetsberättelse. Bokslut. Men jag kan bara tänka på dig. Jag saknar dig så jävla mycket.


Love you!!!