Tjocka kinder som finns i familjen

Idag har jag besökt min lilla systerdotter igen. Det är hennes en månadsdag och vi firade den men blåbärsglass tårta och kaffe ute i sommarsolen som stekte och svedda oss alla. Hon har så fina runda kinder. Ja, hon är alldeles bedårande. Jag visste inte att bebisar kunde vara så fina.

Idag känner jag mig produktiv, lugn (nästan lite melankolisk), glad och uppsväld. Jag tror det är pollen som virvlar runt i luften och gör mig groggy och fet. Svettningarna från solvärmen hjälper inte det minsta för mig, som den vinter och höst-älskare jag är.

Nu ska jag äta ^^

Nu brinner det i knutarna!

Nu står jag i eld och lågor, påtänd utav den sprakande engagemangets gnista som fräser inom mig. Ena projektet är knappt över förräns jag sitter med ett nytt. Jag sitter nu och spånar om vad som jag skulle kunna göra härnäst för att peta och påta så att folk blir glad, nöjda och positivt inställda till livet och allt gott det har att ge.

(Är det någon som märker humörsvängarna i idag?)

Jag önskar bara att det jag har disiplin nog att göra det jag borde göra och inte famla runt i drömmarnas värld utav idéer och framtidsvisioner.

Nu är jag smått arg...

Just nu upplever jag den ökända klyschan när allt hemskt händer just mig. Ingeting händer just nu (och kanske är det det som har utlöst det hela) men det känns som om allt tidigare kommer tillbaka och påminner mig vilken looser jag är.

Jag är så arg att jag vill kasta det vackra porslinet i golvet, men jag gör det inte för jag skulle bli så ledsen då och jag skulle inte kunna se pappa i ögonen när han skulle få reda på att jag hade förstört farmors servis som jag ärvt. Jag är så förbannad att jag vill slå stålbunken med den intorkade chokladbollssmeten i väggen, men jag gör det inte för det skulle garanterat bli ett djupt märke i väggen som jag inte skulle kunna förklara för hyresvärden och mina grannar skulle med all säkerhet höra mig och undra om vad som försigår och ge mig misstänksamma blickar i trapphuset. Jag är så ledsen och jag vill vara så glad att jag inte orkar någonting... Jag tror jag är inne i en känslomässig berg-och-dalbana. En liten ond cirkel med g-kraft och adrenalinförhöjande effekt.

Jag känner mig misslyckad för att jag känner mig hämmad.

Mr Flod har ont i magen

Nu har jag återigen fällt tårar till Bolt den underbara hunden. Samma scen och samma känsla... alltid slutar det i floder, men den här gången regnade samtidigt min mage skrek en hymn om lidande och outhärdlig smärta. Chokladbollssmeten som jag gjorde och "trollade bort" gjorde sig påmind. Aj, aj, aj, aj och fy tusan vad ont det gör! Smeten älskar mig verkligen inte tillbaka.

Trettonde natten

Nu har jag inte sovit själv på tolv nätter. Den trettonde natten stundar... Jag fick tyvärr neka min älskade grannes närhet då nattens mörker skulle bjuda oss båda till sömn i snällt och ömt sällskap, men nu doftar mitt trygga mörker av ljuvt lugn och ihålig tystnad. Jag njuter faktiskt och min själ suckar inför den stillhet som tomma och ensamma lakan förtäljer om.

Godnatt kära granne, du är älskad av mig!

Godmorgon

Nu har jag vaknat! Jag känner mig stel och trött, svagt omotiverad att ta tag i arbetsuppgifter men dock med ett gigantiskt sug efter tv-spel.

Joggingskorna ligger redan i tvättmaskinen och nu ska jag undersöka huruvida internet har varit snäll mot mig när jag varit borta.

URIX

Nu har jag nyss kommit hem! Klockan är midnatt och det är först nu jag har fått tid att pusta ut från väskbärande, kollektivt bortasovande och workshops i överflöd. Nu är jag återigen i min lilla oas att andas i.

Jag har varit på URIX i helgen! D.v.s. en åsiktsfestival för ungdomar och det har varit så kul och lärorikt. Jag har lärt mig massor och jag känner mig så grymt stolt och nöjd över vår egna insats! Jag var där och koordinerade lite för RFSL Ungdoms, Ungdomsförbundet för homosexuella, bisexuella och transpersoners rättigheter, och allt gick som en dans. Mina söta vänner spred sina underbara leenden och gjorde att jag hade grymt skoj hela tiden. Fast ibland hade de lite knaserier för sig. "Gled runt utav lycka", "matade gräsmattor" och "fänglsade folk med pins" är bara några saker som de sprang runt och gjorde.

Sedan så har jag mött så många underbara nya människor som inspirerat mig och gjort mig så glad! Bland andra PUF:arna från Åmål! Till och med gamla underbara människor från min ljuva ungdom ploppade upp och sade "hej!".

URIX är för mig just nu tusentals små underbara upplevelser som inte får sina rätta propotioner när jag sitter och skriver i iver mitt i natten. Godnatt...

Bulle och bång!

Sorry, sorry, sorry... men jag har upplevt ihärdig stagnation i mitt bloggande och skrivande. Denna kanal till er med hungriga ögon är inte det enda projektet som lidit utav min brist på tid och engagemang, även bokskriveriet och min ihärdiga mailkontakt har varit ack så vek.

Men nu blir det andra bullar och dessa ska inte hamna i magen utan här i text och hymn för min kreativa bekräftansvagga. Min nya livsengeri jag nu upplever bångar i de bullriga kyrkklockorna i lustens kyrktorn, skapandets dagar har återkommit till att sköta mig.