Vart Jag Trampar
9 år sedan
lördag 21 februari 2009
fredag 20 februari 2009
Som Cliffs of Moher men istället en bassäng och trampolin
Jag är bortskämd. Mer än många tror. Jag har aldrig varit utan mat, alltid haft mina föräldrars kärlek, fått känna riktig kärlek, fått resa i världen, haft vänner som ställt upp långt över deras egna gränser av ork, haft vänner som unikt ger mig en känsla av jag behövs och att jag faktiskt gör skillnad, haft tid och rum för utsvävningar och haft en väldigt kravlös tillvaro... Jag är nöjd med mitt liv och jag är nöjd med min värld så den ser ut nu.
Jag lever livet gott och faktiskt så gör jag det utan att veta mycket om det. Jag menar... jag har aldrig varit så ledsen som många mina vänner har varit och inte heller haft anledningen till det. Därför vet jag inte så mycket om depressioner. Jag har många gånger varit berusad av lyckokänslor och det har sprudlat av varmaimpulser inom mig, men de tillfällena har jag faktiskt inte analyserat så värst mycket. Jag har konstaterat att jag var glad och att det var kul och skönt att vara glad, men inte tänkt så mycket mer på det än så. Det har aldrig varit ett problem att lösa.
Men ibland kan lycka och varma känslor spela världen ett spratt. Kärleken kan vara en ful fillur. Varma känslor fyller just nu min värld och de kastas vilt runtom mig till personer som verkligen är värda att älskas, men jag har inte den blekaste aning om vad som händer. Jag har ingen översikt, ingen kontroll och ingen nödbroms att rycka i om det skulle hända något och det känns lite konstigt. Det är nu man ska släppa taget om alla visioner om världen och idéer om bra och dålig och bara kasta sig ut i det solskensdränkta havet av bubblande, lekande vågor av kärlek, lycka, närhet och leenden under min trampolin. Vi får se om jag kan hoppa... jag hoppas det.
Jag lever livet gott och faktiskt så gör jag det utan att veta mycket om det. Jag menar... jag har aldrig varit så ledsen som många mina vänner har varit och inte heller haft anledningen till det. Därför vet jag inte så mycket om depressioner. Jag har många gånger varit berusad av lyckokänslor och det har sprudlat av varmaimpulser inom mig, men de tillfällena har jag faktiskt inte analyserat så värst mycket. Jag har konstaterat att jag var glad och att det var kul och skönt att vara glad, men inte tänkt så mycket mer på det än så. Det har aldrig varit ett problem att lösa.
Men ibland kan lycka och varma känslor spela världen ett spratt. Kärleken kan vara en ful fillur. Varma känslor fyller just nu min värld och de kastas vilt runtom mig till personer som verkligen är värda att älskas, men jag har inte den blekaste aning om vad som händer. Jag har ingen översikt, ingen kontroll och ingen nödbroms att rycka i om det skulle hända något och det känns lite konstigt. Det är nu man ska släppa taget om alla visioner om världen och idéer om bra och dålig och bara kasta sig ut i det solskensdränkta havet av bubblande, lekande vågor av kärlek, lycka, närhet och leenden under min trampolin. Vi får se om jag kan hoppa... jag hoppas det.
torsdag 19 februari 2009
Han gör det igen!
Alexander Rybak gör det igen! Han snor hela min uppmärksamhet och sjunger en låt som träffar direkt i mitt hjärta och omfamnar hela mitt liv! Vill så gärna höra mera av honom!
torsdag 12 februari 2009
Apelsinjuice... amen!
Kan man bli full på apelsinjuice? Jag vet nog inte det, men apelsinjuicen jag nyss drack i min ensamhet i min lilla lägenhet har nu fått väggarna att röra på sig. Jag skulle bara högtidligt ta min kvälls-juice och andligt insupa den i stillhet och värdigt sucka min tillfredsställelse, men nu säger magen lite aj, klockan tickar bultande på andra sidan rummet och min huvud har svårt att hålla sig upprätt. Kära nån!
Kan man dö av Coca Cola?
Kan man dö av Coca Cola?
tisdag 10 februari 2009
Förståndsfrämjande metaforsubstitut
Ibland vet man precis hur man känner sig men man kan inte sätta ord på det. Det lyser säkert igenom i kroppsspråket, tonläget, kroppsdoften och allt det där som gör att man kan förstå hur en annan person känner sig utan att orden förstås, men i en blogg kan man inte känna kroppsdofter, höra tonlägen eller se någons kroppsspråk.
Ibland vet man precis hur man känner sig och kan sätta ord på det... men bara på ett sätt som man kanske själv förstår. Nyss blev jag lite osäker på hur folk skulle uppfatta det jag ville skriva i mitt förra inlägg, det kan så lätt bli missförstånd med vissa meningar.
Jag sade "kraftfull i mitt sätt att leva livet" för jag trodde folk kanske förstår mig lite bättre då, men om jag verkligen vill sätta fingret på känslan och beskriva exakt som jag kände skulle jag nog ha sagt: "Jag känner mig som en apelsin fylld med juice som verkligen vill klämma sig, pressa sig och svettas till jag njuter av ett glas nypressad apelsinjuice".
Om du är en av mina vänner som tänker på sex... den här gången har du fel.
Ibland vet man precis hur man känner sig och kan sätta ord på det... men bara på ett sätt som man kanske själv förstår. Nyss blev jag lite osäker på hur folk skulle uppfatta det jag ville skriva i mitt förra inlägg, det kan så lätt bli missförstånd med vissa meningar.
Jag sade "kraftfull i mitt sätt att leva livet" för jag trodde folk kanske förstår mig lite bättre då, men om jag verkligen vill sätta fingret på känslan och beskriva exakt som jag kände skulle jag nog ha sagt: "Jag känner mig som en apelsin fylld med juice som verkligen vill klämma sig, pressa sig och svettas till jag njuter av ett glas nypressad apelsinjuice".
Om du är en av mina vänner som tänker på sex... den här gången har du fel.
Sitter och njuter
Den här musiken passar verkligen som ett pussel till mitt hjärta.
Jag sitter nu långt inne på de sena timmarna och lyssnar på musik, bloggar, kokar ägg och snart ska jag återigen läsa lite mer läxa. Jag njuter och känner mig skönt tung i en varm säng och är ganska nöjd över livet som det är. Jag anar fortfarande den svarta kosmoskatten krängande kring min strupe (se blogginlägg "Det som alltid ligger i luften") fast jag känner mig riktigt kraftfull i mitt sätt att leva livet nu.
måndag 9 februari 2009
Pöntrace
Igår kväll hade jag så himla kul! Klockan 21:00 så satte Jag, Björn, Axel, Ellen och Majjo iväg till Bryngfjordsbacken med pulkorna i högsta hugg. Bryngfjordsbacken är kanske inte den största skidbacken jag har sett, men det är iallafall en skidbacke och någon liten kulle med ynka 6 meters sluttning. Vi hade kanske en 100-300 meter lång, brant sluttning att kasta oss utför!
Det var vansinnigt jobbigt att ta sig hela vägen upp. Alla pustade, grymtade och stönade av mjölksyra... alla förutom Björn som faktiskt hurtigt sprang upp för stora bitar och hann med att kasta snö oss andra. Han uppfann till och med en alternativ gångstil som gjorde det lättare att gå i en halkig och snöig uppförbacke. Vilket energiknippe han är! Det är helt otroligt!
Väl uppe så fanns bara välförtjänt nerförbacke och alla satte sig till rätta för att kasta sig ut i tävlingen! PÖNTRACE! Reglerna är få! Man ska bara pönta (knuffa av) alla andra på vägen ner och för varje person man pöntar får man en poäng! Man måste dock sitta kvar i sin "färdkost" själv för att få poängen. Det var så himla roligt. Efter en lång kamp satt vi oss ner i snön och tog oss lite varm choklad.
Ellen blev mästarinnan av kvällens kamp och midnatt passerade. Vi trötta och lyckliga deltagare tog oss hem till Ellen och inkvarterade oss i hennes sovrum med te, massage, musik och Ellens underbara nya visor. Då var jag lycklig.
Jag fick se min egen säng strax efter tre tiden och lade mig nöjd och trött under två varma stora täcken... för att vakna två timmar senare för att hinna med tåget till Göteborg. Men jag var väldigt lycklig.
Det var vansinnigt jobbigt att ta sig hela vägen upp. Alla pustade, grymtade och stönade av mjölksyra... alla förutom Björn som faktiskt hurtigt sprang upp för stora bitar och hann med att kasta snö oss andra. Han uppfann till och med en alternativ gångstil som gjorde det lättare att gå i en halkig och snöig uppförbacke. Vilket energiknippe han är! Det är helt otroligt!
Väl uppe så fanns bara välförtjänt nerförbacke och alla satte sig till rätta för att kasta sig ut i tävlingen! PÖNTRACE! Reglerna är få! Man ska bara pönta (knuffa av) alla andra på vägen ner och för varje person man pöntar får man en poäng! Man måste dock sitta kvar i sin "färdkost" själv för att få poängen. Det var så himla roligt. Efter en lång kamp satt vi oss ner i snön och tog oss lite varm choklad.
Ellen blev mästarinnan av kvällens kamp och midnatt passerade. Vi trötta och lyckliga deltagare tog oss hem till Ellen och inkvarterade oss i hennes sovrum med te, massage, musik och Ellens underbara nya visor. Då var jag lycklig.
Jag fick se min egen säng strax efter tre tiden och lade mig nöjd och trött under två varma stora täcken... för att vakna två timmar senare för att hinna med tåget till Göteborg. Men jag var väldigt lycklig.
Det som alltid ligger i luften
Det finns något omkring mig nu. Något som ligger i luften. Jag känner det i varje fiber utav mig, men jag vet inte vad det är. Det känns som om en gigantisk multidimensionell svart katt kraftigt trycker sig mot mig och vill gosa i slowmotion. Jag känner mig lite kvävd men samtidigt så trygg och omtyckt.
Det är mycket som cirkulerar i mitt lilla huvud nu. Förhoppning, skuld, lättja och jobb. Kan jag inte bara hålla mig till det jag borde göra? Plugga? Mitt liv verkar vara för intressant för mitt eget bästa. Kanske jag borde bli en författare så att mitt liv kan återigen få stå i fokus för all min koncentration. Jävlar vad koncentrerat det kommer bli då! Ungefär som att dricka saft direkt ur saftflaskan.
Det ligger i luften... men det kom inte plötsligt. Det känns som om det alltid varit där, fast inte så tydligt som nu. Tydligheten kom smygandes utan att jag märkte någoting alls och nu känns min bröstkorg lite för varm p.g.a. denna alldeles för gosiga kosmoskatt.
Det är mycket som cirkulerar i mitt lilla huvud nu. Förhoppning, skuld, lättja och jobb. Kan jag inte bara hålla mig till det jag borde göra? Plugga? Mitt liv verkar vara för intressant för mitt eget bästa. Kanske jag borde bli en författare så att mitt liv kan återigen få stå i fokus för all min koncentration. Jävlar vad koncentrerat det kommer bli då! Ungefär som att dricka saft direkt ur saftflaskan.
Det ligger i luften... men det kom inte plötsligt. Det känns som om det alltid varit där, fast inte så tydligt som nu. Tydligheten kom smygandes utan att jag märkte någoting alls och nu känns min bröstkorg lite för varm p.g.a. denna alldeles för gosiga kosmoskatt.
onsdag 4 februari 2009
Upp och ner! Hit och dit!
...Gör att Jorden snurrar runt...
Så sjunger Merlin när han simmar runt i vallgraven och jag håller med. Just nu känner jag mig så orkeslös som om något väldigt stal all kraft från mig. Kanske har all min ork gått åt till att snurra på Jorden.
"Upp och ner!" Mitt liv var solsken bara några timmar sedan och min tillvaro var ljuvlig och trygg så som ett foster trivs i en livmoder. Men nu har jag åkt kana raka vägen ut och *SNAP* så är navelsträngen avklippt.
"Hit och dit!" Ansvar här, ansvar där. Intresse här, intresse där. Tid... ingenstans. Det låter tungt, men det är det inte. Det är faktiskt väldigt upplyftande med saker att göra, dock är det inte lika upplyftande att ha en liten svacka på sidan av. Svackan i sig är ett direkt resultat utav ett litet klavertramp av mig. Klavertrampet var inte gjort av lättja, girighet, avund, frosseri, högmod, vrede eller vällust... utan att rädsla för mina kära och rädslan för att bli missförstådd bland mina vänner, alltså för kärlek och önskad vänskap.
Men allt kanske kommer att bli bättre... hoppas jag.
Så sjunger Merlin när han simmar runt i vallgraven och jag håller med. Just nu känner jag mig så orkeslös som om något väldigt stal all kraft från mig. Kanske har all min ork gått åt till att snurra på Jorden.
"Upp och ner!" Mitt liv var solsken bara några timmar sedan och min tillvaro var ljuvlig och trygg så som ett foster trivs i en livmoder. Men nu har jag åkt kana raka vägen ut och *SNAP* så är navelsträngen avklippt.
"Hit och dit!" Ansvar här, ansvar där. Intresse här, intresse där. Tid... ingenstans. Det låter tungt, men det är det inte. Det är faktiskt väldigt upplyftande med saker att göra, dock är det inte lika upplyftande att ha en liten svacka på sidan av. Svackan i sig är ett direkt resultat utav ett litet klavertramp av mig. Klavertrampet var inte gjort av lättja, girighet, avund, frosseri, högmod, vrede eller vällust... utan att rädsla för mina kära och rädslan för att bli missförstådd bland mina vänner, alltså för kärlek och önskad vänskap.
Men allt kanske kommer att bli bättre... hoppas jag.
tisdag 3 februari 2009
Skrattgrop
Hahaha! Jag kan inte sluta skratta och om jag försöker så ler jag så stort att huden nästan spricker och gör lika ont som om en ovegetarisk hund trodde att jag skulle vara en honungspenslad kotlettrad. Mitt bröst kan inte klara av så här mycket skrattryck, jag kollapsar snart, och mitt ansikte har alldeles för lite hud att ta över bördan. Ack och ve! Stackars mig!
Att vara kissnödig och skrattandes är inte en bra idé... Det var inte direkt så att jag kunde förutse att denna glada överaskning eftersom det var för mig en överaskning, men jag råder er som kanske kan förutse glada saker eller till och med överaskningar att kissa innan ni har roligt.
Det som är så roligt är faktiskt att jag nu råkade komma över några filmer på Youtube med Verka Serduchka som kom tvåa i Eurovision Songcontest 2007. Det kändes som om jag ramlade ner i mitt minne som om det var en grop och där nere i gropen fick jag uppleva alla dessa galna stunder från 2007 när jag var som mest Verka-galen. Jo, jag var helt galen i henne och hon gör faktiskt alldeles underbar musik (om man hittar de bra låtarna)! ...kort sagt jag sitter och skrattar åt mig själv ^^
Att vara kissnödig och skrattandes är inte en bra idé... Det var inte direkt så att jag kunde förutse att denna glada överaskning eftersom det var för mig en överaskning, men jag råder er som kanske kan förutse glada saker eller till och med överaskningar att kissa innan ni har roligt.
Det som är så roligt är faktiskt att jag nu råkade komma över några filmer på Youtube med Verka Serduchka som kom tvåa i Eurovision Songcontest 2007. Det kändes som om jag ramlade ner i mitt minne som om det var en grop och där nere i gropen fick jag uppleva alla dessa galna stunder från 2007 när jag var som mest Verka-galen. Jo, jag var helt galen i henne och hon gör faktiskt alldeles underbar musik (om man hittar de bra låtarna)! ...kort sagt jag sitter och skrattar åt mig själv ^^
måndag 2 februari 2009
Maktmängder och matmassor
Nu har jag återigen tagit mig ned till Göteborg och stadgat mig i min lilla lägenhet. Nu har jag i fem timmar försökt stänga av datorn och lägga mig men av någon anledning så går det bara inte.
Idag har jag funderat mycket på formell och informell makt. Det finns en hel del personer med makt runt omkring mig, bland goda vänner, bekanta, kollegor, osv. men det behöver inte vara att personen sitter på en viktig post, i någon styrelse, är politiker eller något annat som man kanske vanligtvis förknippar med makt utan jag menar även en sorts "vardaglig makt". Makt i "gruppen", att kunna påverka folk i omgivningen, att ge folk råd, att kunna ge folk dåligt samvete, hålla undan information och mycket mycket mer ser jag som makt. Maktutövande kan alltså ha både konstruktiva och destruktiva konsekvenser, enligt mig. Vad man gör med makt är olika från person till person men alla personer jag nu sitter och tänker på använder sin makt för att verkställa eller få fram sina egna åsikter och intressen, oavsett vilken annan anledning personerna kan tänkas komma på eller förklara maktutövandet med. Att kämpa för sin åsikt ser jag intet ont i men när man gör det på osjyssta sätt så blir jag lite ledsen.
Jag inser även att jag använder min makt för att få min åsikt hörd och verkställd. Jag ser att det finns en risk med detta och jag lovar nu för mig själv att jag ska vara mer öppen för kritik när det gäller detta och att jag ska syna mig själv så ofta jag kan. Jag ska även stanna upp ibland och reflektera över vem jag ger makt och vad det är för makt.
Förutom en massor utav tänk så har jag även köpt massor utav mat. Faktiskt mer mat än vad som finns plats i mitt skafferi och jag har ingen aning om hur jag ska äta upp alla apelsiner, kiwis och grapefrukten innan det är för sent. Snacka om ett annorlunda problem för en stackars liten student.
Idag har jag funderat mycket på formell och informell makt. Det finns en hel del personer med makt runt omkring mig, bland goda vänner, bekanta, kollegor, osv. men det behöver inte vara att personen sitter på en viktig post, i någon styrelse, är politiker eller något annat som man kanske vanligtvis förknippar med makt utan jag menar även en sorts "vardaglig makt". Makt i "gruppen", att kunna påverka folk i omgivningen, att ge folk råd, att kunna ge folk dåligt samvete, hålla undan information och mycket mycket mer ser jag som makt. Maktutövande kan alltså ha både konstruktiva och destruktiva konsekvenser, enligt mig. Vad man gör med makt är olika från person till person men alla personer jag nu sitter och tänker på använder sin makt för att verkställa eller få fram sina egna åsikter och intressen, oavsett vilken annan anledning personerna kan tänkas komma på eller förklara maktutövandet med. Att kämpa för sin åsikt ser jag intet ont i men när man gör det på osjyssta sätt så blir jag lite ledsen.
Jag inser även att jag använder min makt för att få min åsikt hörd och verkställd. Jag ser att det finns en risk med detta och jag lovar nu för mig själv att jag ska vara mer öppen för kritik när det gäller detta och att jag ska syna mig själv så ofta jag kan. Jag ska även stanna upp ibland och reflektera över vem jag ger makt och vad det är för makt.
Förutom en massor utav tänk så har jag även köpt massor utav mat. Faktiskt mer mat än vad som finns plats i mitt skafferi och jag har ingen aning om hur jag ska äta upp alla apelsiner, kiwis och grapefrukten innan det är för sent. Snacka om ett annorlunda problem för en stackars liten student.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
