Nu sitter jag i soffan och låter Spotify skråla i mina nyvaknade öron och jag tycker så fasanfullt synd om mig. Det känns som om någon har i smyg opererat in tennisbollar i mina handleder. Jag vet att det bara är träningsverk, men det gör inte att jag tycker mindre synd om mig själv.
Stugan jag och mina vänner har hyrt här är fantastisk. Den ligger bara 150m från den stora W liften så att vi kan i princip åka vart vi vill på hela fjället utan större problem, men just nu spelar avstånd ingen roll... för jag tycker synd om mig själv och föredrar att sitta still en stund.
P.S. Jag har för första gången åkt snowboard och därmed ska det förklara mina, i vissa ögons, mycket malplacerade träningsvåndor. Och trubbel hade jag redan på vägen hit... *suck*
