Josefina kläcker kloka kommentarer

Josefina överhörde Mats och Roberts konversation:
"[...]kycklingar kan göras till sexuella spänningar[...]"

Mr Flod

Nu sitter jag och tittar på BOLT (filmen om superhunden) och gråter igen. Scenen som fick mig att brista ut i spöregn var när Bolt efter en hel, lång resa kommer fram till Hollywood där han ska hitta sin kära matte, men när han hittar henne så har hon en annan hund i knät som hon uttrycker alla sina känslor för. Han tänker: "Hon älskar inte mig... "

Gud vad jag bölar!

Varm vit choklad

Visst vattnas det! Vit varm choklad i ett underbart, litet dryckeskrus på en trevlig uteservering bland Gamla stans underbara gator i Stockholm! Chokladkoppen hette stället och var ett alldeles underbart ställe för att bara chilla och njuta i oändlighet! Dessutom är det tydligen ett litet queerhäng. ^^

Jag hade aldrig trott att det skulle vara så gott men det slog mig med häpnad! Varm vit choklad! Jag vet inte vad som har hänt med mig men de tre små orden dansar runt i mitt huvud som ett mantra som inte kan hitta till munnen. Det var GUDOMLIGT GOTT! VIT VARM CHOKLAD!!!

Mörker och ljus

Där ser man! En plötslig insikt tillsammans med en god vän så insåg man att alla vice ordförande i RFSL Ungdom Karlstad har varit blonda medans alla ordförande har varit mörkhåriga.

(C) Linnea Ornstein

På bilden är alla fyra ordförandena i bakvänd kronologisk ordning.

PS Jag är mörkblond... DS

Mycket ska hända innan solen går ner

Dagens vaknande var kanske en aningens tidigare än vad jag hade önskat. Mobilen påpekade frenetiskt att det kunde fungera som en väckerklocka samtidigt som den varsamt tog emot färska sms från nära och kära. Framförallt från Fredrik som satt lydigt på tåget på väg till Göteborg för göra en visit i min ödmjuka boning. Duschen var alldeles för långt för mitt arma välmående skulle tycka om det men som den asket jag är så piskade jag mig fram och tillbaka.

Väl när Fredrik burdust bankade på min dörr så satt jag enbart i handduk. Ack, ack, ack, den pojken vet inte hur han visa uppskattning. Man får hela tiden gissa sig till vad han tänker och tycker. Innan jag varken hade fått på underkläder eller strumpor så pompaderade han med ett uppdrag av högsta gradens viktighet och det var bråttom. Josefina hade nämligen mensvärk och vi var de utvalda att leverera en ipren till henne. Fort gick det och iväg bar det ut i solenskenet som krönte den vackra blå dagen.

Till Josefina och efter mat med trevliga servitörer så bar det av till Slottskogen där varje krokus stod i sin praktfulla vårdräkt. När vi kom till Brageberget så var marken täckt av tjockt, vackert lager av torra, bruna löv. Som den romantiker jag är så blev jag överlycklig och barnsligt förtjust. Jag sprang fram till löven, tog upp en riktigt stor hög och kastade den i luften så att de singlade ner så där härligt. Fredrik påpekade lätt att det kanske inte var den bästa idén jag haft eftersom fyra stycken män tre meter bort stod och sopade ihop löven till stora högar såsom den jag just hade kastat upp i luften. Med svansen mellan benen skyndade jag mig upp på Brageberget och där intog vi observationstornet som badade i sol. Efter tag så kom en cyklist och parkerade strax bredvid observationstornet och mystiskt försvann ur vårt synfält. Långa, högljudda och mycket privata berättelser och diskussioner i lycklighetens alla tecken fyllde vår halvtimma men sedan lockade vandring återigen och vi bestämde oss för att gå. Vi frågade oss vart cyklisten hade tagit vägen och skämtade glatt och lite snuskigt om vad han möjligen kunnat tagit vägen. Till vår pinsamhet så satt han rakt nedanför på en bänk och hade helt hört allt vad vi sagt. Benen spratt fort iväg och fnisset tryckte på.

Vi hälsade på Bambis pappa den stora, starka och mycket majestätiska kronhjorten.

Strax efteråt i en annan del av Slottskogen så fick vi vårt straff. Vi blev lite överaskade när en minifolkswagenflaklastbil fartfyllt attackerade oss bakifrån på gångvägen. Den som från ingenstans och vi kastade oss i all hast ner i diket. Sedan när vi väl kom till hästhagen så var det som om hon hade väntat på oss. Den här gången satt hon i en golfbil-a-la-vaktmästare och försökte backa på våra hälar. Smått häpna och förskräckta så gick vi bara vidare och då kommer hon återigen i minifolkswagenflaklastbilen och rusar förbi oss där vi hade tagit skydd återigen i diket. Vid det laget hade vi börjat ana illamenade motiv... När berget låg bakom oss så närmade vi oss en trevägskorsning där vi ser denna person i minifolkswagenflaklastbilen stå och vänta. Vi tog en liten omväg för gå bakom den och på så sätt kunna undvika den, men stunden till ära så startade hon motorn och lade backen! Vi fick spatt och lämnade platsen. Vi fick oss dock en tankeställare eller två. Har allt ett syfte eller kan helt enkelt vara slump?

Vi flydde till Hemköp vid Saronkyrkan och fick till vår stora förundran uppleva populäritet av secondhandbutiken var en våning upp. Folk hade köat i 50m innan dem kom in och väl inne var det spräng fyllt av hysteriska människor med mycket köplust. Vi var där också och fick hem några söta plåtburkar med motiv till min samling.

Nu sitter vi hemma och halvsover...

Kongress

Så har man varit på RFSL Ungdoms kongress igen. Roligt, underbart och det känns återigen som man väckt flamman till liv. Känslan av att man gör något viktigt är aldrig långt ifrån när man sitter där och bestämmer och diskuterar saker och ting. Det känns riktigt skönt när allt flyter på och känns meningsfullt.

Jag har så mycket mer att säga men nu är jag hungrig... dags för frukost.

Stjärnhimlar

Idag vaknade jag segt och trött i mitt rum fyllt av det klassiska grå morgonljuset som jag lärt mig vara väldigt typiskt för mulna dagar. Jag låg och vred och vrängde på mig men hittade inte det där läget i sängen som bjöd in till att somna om. Mobilen ringde i gladan ro sin vaknamelodi och allt var nog som det skulle. Då tittade jag på mina gigantiska rullgardiner och till min förtjusning märker jag att på den vänstra finns ett fint mönster. Tyget är så perforerat på ett speciellt ställe så att med fönstermönstret bakom så är det en perfekt bild ett fönster med alldeles klar stjärnhimmel. Det ser till och med ut som om stjärnhimlen har djup. Mycket vackert säger jag.

Igår när jag upplevde en minsann ybertrevlig kväll med goda mats så stapplade jag hem från vasaplatsen efter ett kort farväl. När jag kom in på min gata kom det sig att jag tittade upp mot den bäcksvarta himlen och där såg jag några stjärnor trotsa gatlyktorna. Det var alldeles stjärnklart. Då fylldes jag med den största längtan i världen att stå med någon på observationsberget i slottskogen och blicka ut i himlen och insupa den stjärnglittrande skönheten ovan oss. Kanske någon speciell...

Om tänker tillbaka så finns det faktiskt flertalet minnen jag bär på med starka känslor och stjärnhimlar. Stjärnhimlar är för mig något av det vackraste jag vet och jag bär en ständig förundran över skönheten som tagit sin boning där.