Idag renasade jag ut julen

Ja, idag tog jag ner allt julpynt och alla julprydnader. De passade liksom inte in till den stärka solens ljusa färger och himmelns intensiva blåa djup.

SKEV!

Äntligen! Yippi! Hurra! RFSL Ungdom har fått en egen medlemstidning!

Hämta den här! http://skev.se/

Solskensdrickande och luftpimpling

Nu bär det ut! Med kollegeblocket under armen och pennan i handen så är jag nu på språng ut i det för en gångs skull soliga Göteborg för att bada i mig solsken och hitta lösningar i min värld.

Jag känner mig utsövd och med ny energi. Den bästa lyckokänslan är just nu när man är glad men man känner sig vis, lugn och harmonisk på något sätt som om gårdagens sår redan blivit stilla sårskorpor. Inget kliande, inget ojanden, inget gråtande... bara erkännande sårskorpor.

Jag känner mig som Judy Dench i Chocolat just när hon är som lyckligast precis innan hon dör.

(bilden är hittad via google)

Vad är värt?

Guld, kol, trä, sten, tandborstar, tänder, möbler, kläder, husrum, en fin bordsduk, doftljus, värme, frukt, bönor, tavlor, böcker, vin, vatten, skägg, värktabletter, knark, socker, diamanter, utbildning, jobb, regnbågen, månresor, rostfritt stål, kaffe, snäckor...

Vad är värt vad? Hur mycket är det värt? Vad är värde? En av kapitalismens motto är "Det är värt så mycket som någon vill betala", men om man då vill ha någoting som man inte kan betala för? Har det inget värde då? Är det man vill ha då värdelöst?

Snart kommer gräset

Våren har börjat spira i luft och lunga och snart kommer gräset. Visste ni att jag var gräsallergiker?

Ödet vs Kampen

På den senaste tiden har jag bråkat väldigt mycket med mig själv och det är inte över någon småsak som den odiskade disken eller något annat i den stilen, utan det handlar om något så stort som hur jag ska leva mitt liv. Djupt inne i ryggraden sitter min kära mors ord "Det som är menat att vara det kommer att bli" och efter dem orden har jag levat efter tills nu när jag i min stillsamhet har börjat tänka på några ord som studsar mot pannbenet, "Inget händer av sig själv!". Nu när jag sitter här och skriver detta så känns det inte som om de två behöver säga emot varandra, men i verkliga livet så gör de det i allra högsta grad.

Tänk att du är kär i någon och du vill ha honom så mycket att du skulle kunna gå i graven för att ens få uppleva några sekunder av hans närhet när han ömt uttalar orden "Jag älskar dig" men av någon anledning verkar din kärlek helt obesvarad. Med orden "Det som är menat att vara det kommer att bli" så menas det då att du inte kan påverka hans känslor och att få honom till att älska dig är omöjligt och med orden "Inget händer av sig själv!" så blir det hela som en kamp för ditt mål och det ligger ett underliggande argument i det hela att någon måste göra honom kär i dig.

Att kämpa eller att hoppas? Vad är rätt och vad är fel?

Den värmländska själen... *suck*

Idag nämde jag Karlstad i en liten diskussion om dialekter och direkt kommer Bengt Alsterlind på tal från det gamla, ybervärmlandska barnprogrammet Hajk. Mina vänner nästan tvingade mig att imitera honom.

"Chipp Chipp å väälkommen ti' Hajk! Idá' ská vi prata om viner, männ inga viner som hälst, uutan pingviner!"

Jag förstår inte att det kan vara kul! Ingen i Värmland tycker att det är kul, men tydligen tycker resten av Sverige det och det verkar som om Bengt Alsterlind har blivit urtypen av en värmlänning. Mina vänner vek sig av skratt... *suck*

Swing It Magistern!

Återigen har jag besökt mina kära, goda vänner ute i de värmländska skogarna och haft jättekul! Mr M och Mr F satte mig direkt i arbete när jag i går anlände vid deras lilla skjul. Tapetsering stod högst upp på schemat och sedan bar det av till hönorna. En sen kväll med underbara vänner och lite god sömn i en alldeles för liten soffa var nog det som jag verkligen behövde. Jag säger då det! De två är ett par alldeles ovanliga prickar. Underbara små prickar!

Vid frukostbordet fick Mr F och jag uppleva ett ganska intressant vaknade av Mr M. Han var död som en löksill i ena sekunden och i andra sprang han upp och sjöng "Swing it magistern! Swing it!" och dansade... öh... lite modernt.

Tysta, torra tårar

Ibland kan livet kännas skit. När all lusten rinner ur en och man känner att skönheten inte finns kvar någonstans. Ena sekunden skrattar man av glädje men i andra sekunden sväller upp av en stor tomhet.

Just nu så vet jag faktiskt inte vad jag är... inte heller vad jag vill bli... bara vad jag ville vara.

Ut i naturen!

Jag sitter här i min lilla storstadslägenhet och blickar då och då ut genom fönstret på tegelhuset på andra sidan vägen. Någonstans i utkanten kan man ana blå himmel men det känns knappt märkbart för mig. Jag har suttit nu en stund och tittat på gamla foton där jag är ute och springer på strandängarna i Mariebergsskogen i Karlstad. Bilderna är fulla med frost, blåa himlar, bländande solar, leende Robertar och kall luft. Jag överväldigas av en längtan att komma ut i kall natur och se på den vida himlen som inte begränsas av höga hus eller vars horisont är fylld av fabriker. Jag vill ut i naturen så som jag känner den uppe i Karlstad! Det lugnet och den rofylldhet som fyller mig när jag är i skogen eller vandrar på ängar är något som jag känner att jag verkligen behöver nu.

Jag saknar klarälven, skogen, fältet och någon att hålla i handen.

På G

Grafik, Gud, Gullunge, Gam, Gammal, Gas, Gastronomi, Gissningar, Gråta, Grädda, Gro, Grilla, Godgöra, Glida, Glans, Graciös, Genomträngande, Generad, Gömma...

Det känns bra idag! Jag är på G!

Vad har jag gjort?

Inatt hade jag en mardröm... den ligger som en molnig himmel över mina tankar och gör mitt humör väldigt grått. Jag känner mig lite rädd, faktiskt, även om jag vet att det inte är något att vara rädd för och jag mår illa, även om jag vet att den dumma tanken som får mig att må illa är en tanke som jag redan förklarat irrationell... men den känns ändåså inte irrelevant.

Vad har jag gjort? Har jag verkligen gjort en skillnad i världen? Tanken slår mig att alla mina utfall bland människor och alla mina utflykter in i det okända kanske har gjort någon där ute lika ont som det gjort någon annan gott. Vem har jag berövat kärleken? Har jag nekat någon tillträde till kärleken när jag själv tagit plats och roffat åt mig det som jag behagat? Har jag hållt kärleken som ett köttstycke framför näsan på hen men inte låtit hen få något? Har jag lovat någon hela världen och sedan brutit mitt löfte? Hur många tårar har fallit därför att jag gjorde som jag gjorde?

I min dröm så fick jag chansen att ändra på hela mitt liv, att åka tillbaka till de kritiska sekunderna då man verkligen kunde göra skillnad och styra livet åt ett helt annat håll... så att man kunde kämpa för att behålla någon. Någon man älskade.

Igår var jag stolt över mitt liv... nu är jag fylld med ångest.