Tomt på tåget?

Jag kom nyss hem till Karlstad från Göteborg med tåget.

När "grabbarna grus" gick av i Grums tänkte jag att nu är jag ensam på tåget. Inte såg jag någon iallafall. Halvt som halvt började automatiskt halvnynna för mig själv där jag satt och vips efter några kilometer råkade jag fisa. En riktigt brakare! Jag menar... den fisen var inte direkt tystlåten av sig.

Karlstad närmade sig med stormsteg och jag makade mig upp för att fixa i ordning så att jag kunde bara hoppa av när jag kom fram. När Karlstad började swisha förbi utanför fönstret så brukar det inte vara långt kvar till stationen så jag hoppade upp upp och sträkte lite på mig... och vad märkte jag då? Där satt en tjej och tryckte i ett hörn och småkikade på mig. Jag trodde jag skulle sjunka ner genom golvet det kunde ju inte bli värre. Men jovisst! Det kan alltid bli värre.

Vi blev stående bredvid varandra i närmare 4 min i väntan på tåget skulle stanna. En meter ifrån varann, utan ögonkontakt och helt knäpptysta. FY VAD PINSAMT!

("Grabbarna grus" var två helt vanliga tonårskillar som satt och pluggade matte)