Nu lider jag svårt av mansgriseriernas boja.
Svinkopporna sitter djupt inne i mitt samvete och löjlig som jag är så lägger jag skulden för all orättvis behandling av kvinnor på mig. Lilla jag. En kvinna fick inte säga tack. Det var inte för att någon förbjöd henne för att hon var kvinna, men mannen som hon delade priset med pratade på och gjorde en fin sorti och "nu-är-det-dags-att-gå-ut-musiken" brassade på just innan hon fick ta ett andetag för att säga tack och micken stängdes av. Tänk att vinna en Oscar, komma upp på scen och där bara stå bakom någon och inte få tacka. Ett oförsvarligt fel!
... och jag drar slutsatsen. Kvinna + Man = Orättvist utan att ens ha några stärkande bevis. Men jag fick skulden iallafall, av mig själv, på grund av att jag är man.
Jag behöver nog tänka lite mer på det här... Mangriskopporna går säkert över snart, det behövs bara lite intellektualisering.
Vart Jag Trampar
10 år sedan
1 kommentar:
Underbar betraktelse och tankegång. Om fler män hade tänkt som du och funderat över sin plats i världen hade det kanske funnits fler kukpersoner jag kunnat intressera mig för och eventuellt leva med.
Skicka en kommentar