Åh! Kolla! Cloudberries!

Nu stundar livet inför mina kliv. "Vart ska jag kliva?" undrar mina stackars tankar och tittar runtomkring för att hitta någon grästuva som inte verkar sjunka i dessa okända marker.

Jo, jag är på djupt vatten nu, eller snarare så står jag på en myr och har ingen aning hur djup lergölarna runt mig är. Ett snesteg så kanske jag är borta. Bara kvar för mänskliga ögon kommer någon lerig torvbit se lite lurig ut som om den ligger och ruvar på några bubblor därunder, det är allt som påminner världen ovanför ytan om att jag varit där.

Jag ställde mig inte på en myr "bara för att". Nej, jag kom dit jag är för att leta hjortron, cloudberries alltså. Små guldkorn i skogens vimmel.

Detta är min metafor för mitt "tillstånd och inställning" just nu. Jag kommer in imorgon på kursen... hoppas jag... för socialantropologi. Jag sitter i Göteborg och letar bostad. Allt är ovisst och jag har (känns det som) TUSEN olika ouppklarade projekt i Värmland fortfarande. Jag står med en fot i båda städerna nu. En i Karlstad och en i Göteborg. Jag saknar Karlstad och jag vill hem. Men när jag tänker på Göteborg så längtar jag ut och mitt hjärta dunkar i mitt bröst som om jag vore en näktergal, sjungandes som en galning i häckningstid (även om mitt liv verkar tillsynes fritt från häckar).