Ut i naturen!

Jag sitter här i min lilla storstadslägenhet och blickar då och då ut genom fönstret på tegelhuset på andra sidan vägen. Någonstans i utkanten kan man ana blå himmel men det känns knappt märkbart för mig. Jag har suttit nu en stund och tittat på gamla foton där jag är ute och springer på strandängarna i Mariebergsskogen i Karlstad. Bilderna är fulla med frost, blåa himlar, bländande solar, leende Robertar och kall luft. Jag överväldigas av en längtan att komma ut i kall natur och se på den vida himlen som inte begränsas av höga hus eller vars horisont är fylld av fabriker. Jag vill ut i naturen så som jag känner den uppe i Karlstad! Det lugnet och den rofylldhet som fyller mig när jag är i skogen eller vandrar på ängar är något som jag känner att jag verkligen behöver nu.

Jag saknar klarälven, skogen, fältet och någon att hålla i handen.