Stjärnhimlar

Idag vaknade jag segt och trött i mitt rum fyllt av det klassiska grå morgonljuset som jag lärt mig vara väldigt typiskt för mulna dagar. Jag låg och vred och vrängde på mig men hittade inte det där läget i sängen som bjöd in till att somna om. Mobilen ringde i gladan ro sin vaknamelodi och allt var nog som det skulle. Då tittade jag på mina gigantiska rullgardiner och till min förtjusning märker jag att på den vänstra finns ett fint mönster. Tyget är så perforerat på ett speciellt ställe så att med fönstermönstret bakom så är det en perfekt bild ett fönster med alldeles klar stjärnhimmel. Det ser till och med ut som om stjärnhimlen har djup. Mycket vackert säger jag.

Igår när jag upplevde en minsann ybertrevlig kväll med goda mats så stapplade jag hem från vasaplatsen efter ett kort farväl. När jag kom in på min gata kom det sig att jag tittade upp mot den bäcksvarta himlen och där såg jag några stjärnor trotsa gatlyktorna. Det var alldeles stjärnklart. Då fylldes jag med den största längtan i världen att stå med någon på observationsberget i slottskogen och blicka ut i himlen och insupa den stjärnglittrande skönheten ovan oss. Kanske någon speciell...

Om tänker tillbaka så finns det faktiskt flertalet minnen jag bär på med starka känslor och stjärnhimlar. Stjärnhimlar är för mig något av det vackraste jag vet och jag bär en ständig förundran över skönheten som tagit sin boning där.