Tågfönsterbilden - ett förkroppsligat landskap

Mina tankar verkar vassa som klor, viljan är lätt som en flygande duva och känslorna nyss fridfullt väckta till vördnadsfullt förundrande. Min spegelbild tittar tillbaka på mig med ett respektfullt uttryck. Allt verkar klarna när jag ser mig själv sitta där på andra sidan fönstret. Där sitter personen jag vill bli... men inte är. Tankarna fladdrar likt vingslag. Viljan landar i ett näste av strävan. Känslorna märker sin hunger och sätter sig tyst trånade upp i sina sängar. Nyss verkade allt så klart och allt var bra, som om jag var personen som sitter på andra sidan glaset.