Varför det inte blir så många inlägg...

Jag har tänkt att blogga men det blir liksom inte av. Jag har haft hur många dagar som helst som kan skriva otaligt många noveller, romaner eller politiska ledare om, men när jag kommer till kritan och tar en titt in på internet så dryper jag plötsligt av presationsångest. Av någon anledning har jag fått för mig att allt som jag någonsin ska skriva måste vara väl genomtänkt, intressant och helt enkelt bra. Alltså någon medioker text om en unik dag räcker helt enkelt inte.

Dessutom har alla mina goda tankar fått en annan kanal ut ur min själ, nämligen brev. Det låter lite dramatiskt med "en kanal ut ur min själ" men det är någon faktiskt det "text" har blivit för mig, ett uttryckssätt för att reflektera om mitt liv och få utlopp för mina känslor, ändå om det är på ett väldigt subtilt manér.

Alla brev går till min väldigt speciella vän Emma. Hon är så speciell för mig att hon ej rättvist kan kläs i ord och vår relation är lika namlös som Guds femte farbrors tredje gosedjur.