Nu har jag inte sovit själv på tolv nätter. Den trettonde natten stundar... Jag fick tyvärr neka min älskade grannes närhet då nattens mörker skulle bjuda oss båda till sömn i snällt och ömt sällskap, men nu doftar mitt trygga mörker av ljuvt lugn och ihålig tystnad. Jag njuter faktiskt och min själ suckar inför den stillhet som tomma och ensamma lakan förtäljer om.
Godnatt kära granne, du är älskad av mig!
Vart Jag Trampar
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar