En inbankad upplevelse

Jag står på banken i en gigantisk kö. Jag står självklart sist.

Men vips så kommer en gammal gubbe och går före mig. Jag tänker lite "Hm, undrar om han vet vad han gjorde?". Jag ställer mig lite så att han ska se mig. Jag menar, han kanske inte såg mig eller något. Men istället så säger han hej och plask så är ett väldigt trevligt samtal igång. Han klagar lite över att hans bilparkering snart går ut. Jag känner lite eftertänksamt, "Han behövde nog gå före mig". Då kommer en till gammal gubbe och morsar glatt på den andre gubben. Ett nytt samtal inleds och jag känner att jag lite halkar ur. Jag står på sidan om, ler och tänker lite, vad är det de pratar om? Jag snappar upp bitar om den värmländska skogen, hur det var när man var ung, en gammal park i Koppom som inte längre finns, vart sockelngränsen går i Järnskog, vart gamla stenrösen fortfarande finns kvar, vilka som har dött på sistone och såklart om den nybyggda jacuzzin, den stora villan, börsen och den där dyra nyinskaffade bilen. Mitt i det mysiga samtalet börjar de prata om hur de kom hit och varför de var här. Den gamla gubben som var där först halvpekade lite på mig och sade, "Jo, så fick ja sällskap av flicka här" och den andra frågade artigt tillbaka, "Jasså? Ä rä döttra di?" Då hoppade jag lite blygsamt in i samtalet igen. "Jag heter Robert" sade jag med en lite mörkare röst än jag brukar prata med, varpå de gamla gubbarna svarade "Jasså? Jo, dä ä väl klart. Du hade ju så långt hår! Man ser int vem som ä vad nuför tin." och "Jo, det visste jag! Det hörde jag allt innan på rösten.". Jag ler lite och sedan bara flyter mer eller mindre med i kön.

Jag får en liten tankeställare. Vad betyder kön för mig? Vilket kön är jag? Fick jag mindre hår och grövre röst i deras ögon när jag sade att jag var kille?