Det finns något omkring mig nu. Något som ligger i luften. Jag känner det i varje fiber utav mig, men jag vet inte vad det är. Det känns som om en gigantisk multidimensionell svart katt kraftigt trycker sig mot mig och vill gosa i slowmotion. Jag känner mig lite kvävd men samtidigt så trygg och omtyckt.
Det är mycket som cirkulerar i mitt lilla huvud nu. Förhoppning, skuld, lättja och jobb. Kan jag inte bara hålla mig till det jag borde göra? Plugga? Mitt liv verkar vara för intressant för mitt eget bästa. Kanske jag borde bli en författare så att mitt liv kan återigen få stå i fokus för all min koncentration. Jävlar vad koncentrerat det kommer bli då! Ungefär som att dricka saft direkt ur saftflaskan.
Det ligger i luften... men det kom inte plötsligt. Det känns som om det alltid varit där, fast inte så tydligt som nu. Tydligheten kom smygandes utan att jag märkte någoting alls och nu känns min bröstkorg lite för varm p.g.a. denna alldeles för gosiga kosmoskatt.
Vart Jag Trampar
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar