Det började en kväll... sent igårkväll efter en underbar dag med nya människor, vänner, bio och opera. Det känns inte som det hemskaste i världen utan det är mer eller mindre en demi-sjuk-känsla som sitter i hela kroppen. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det och det är nog just det som gör mig orolig.
Att inte kunna beskriva eller sätta ord på det ger mig en överväldigande känsla av vanmakt och osäkerhet. Att vara i gränslandet mellan frisk och sjuk... en grå ofullbordad värld som kallas Limbo. Man är inte mätt och inte hungrig, men heller inte nöjd. Man är inte trött, inte pigg och inte heller något som finns därimellan. Man är inte något och ändåså är man inte inget...
Utan att kunna så måste jag ändå beskriva min känsla men ord saknas och innebörden är obefintlig. Det bästa som jag kan åstadkomma är: "Det känns som om jag har ätit för mycket modelllera, och varenda fiber i kroppen är förbytt till det.". Det är en fruktansvärd känsla som man inte kan lida utav.
Vart Jag Trampar
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar