Jag sitter här långt in på sena natten och vill varken sova eller vara vaken. Omgiven av en grå bubbla som bagatelliserar allt och alla skrafsar jag ned dessa små ord medans min tandvärk sakta sväller till olidliga propotioner.
Himlen är för mig en symbol förknippat med renhet, ljus och drömmar... nu är den fylld med aska. Aska som skulle kunna störta den svävande drömmen. Aska som skulle kunna skymma ljuset. Aska som skulle kunna lämna allt smutsigt... Askan som väller upp ur Eyjafallajökull är inte bara ett fysiskt fenomen som osynligt passerar på femtusen meter höjd, utan en högst passande bild för mitt liv och leverne just nu.
När det blir mörkt så tänder jag ofta ett ljus. När det blir kallt så kurar jag ofta ihop mig i en filt. När jag blir trött så går jag ofta och lägger mig. När jag tappat bort något så brukar jag leta efter det. När jag längre känner mig själv... så står jag bara på sidan och blundar.
Jag borde skriva mig ett brev och berätta om hur jag mår och vad som händer så att jag får reda på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar