Klockorna klockar kluckande klokt och kvickt i min kosmiska klunga...

Min biologiska klocka sade till min litterära klocka att det var på tiden att skaffa en blogg.

Vad min litterära klockan egentligen gjorde var att snabbt rusa över till min semantiska klocka som visade sig vara sjuk. Ack så sjuk. Något virus måste det ha varit tänkte min litterära klocka och vek sig på tvären och bad en stilla bön om Motvitz motsats, sneglade bakåt på min biologiska klocka som klumpigt hade försökt följa efter och kommit fram flåsande och utan några som helst problem började "oskyldigt" vissla som rådjur i parningsakten. Min litterära klocka lyfte skeptiskt ett luftigt ögonbryn skrämmande i misstro. Min biologiska klocka verkade få rådjuren i halsen och ivrigt viftade något om Greenwichförbannelsen och min datorklocka. Min litterära klocka lyfte bestört på axeln och nickade sedan vänligt. De for sedan för att titta in hos min alltför upptagna datorklocka och insåg att det behövdes en eller två kaffekoppar. Till kaffet ljöd en hymn av sakta suckande njutning och vilda frågor och svar som far som rabiessmittade får över det lilla kaffebordet. Men de alla lättades i lösningen. Det var min dator klocka som hade gett min semantiska klocka ett virus för att inte internet skulle springa och gömma sig för min annars väldigt vresiga och petiga semantiska klocka som nu inte ens visste vad upp och ner var och än mindre om var internet sprang och gömde sig. Min datorklocka lugnade alla andra och sade att det snart skulle gå över och att friskheten snart skulle dimpa ner. Lycka och krykan som min semantiska klocka fick som stöd av den mer träiga delen av min biologiska klocka lockade fram ett leende skratt och de alla sammanförde alla tillgängliga visare och glädjeligen lade avbön att de skulle försöka förstå en blogg som nu ligger föreliggande alla klockors lycka och iliggande.

Så blev sådden av en långt ingrodd tanke, en blogg precis som grodan ingick en liten söt metamorfos... och jag hoppas det blir en prins.