pusha bort dem till sista sekunden. Jag önskar mitt undermedvetande kunde göra något nyttigt istället, som att till exempel fixa mig en pojkvän.För det blir lite så för mig... att när jag känner som mest press så känner jag mig som mest ensam men jag inser då också att jag inte har tid för en pojkvän. När jag inte har någonting att stressa och slita med så inser jag att livet är så underbart att jag nog kan vänta till den rätta kommer och drar mig i näsan.
"Nu börjar jag också få ett Green Smith i en annars tom mage" säger jag och hänvisar till ett uttalande min kära, mustigt maskulina vän Love sade idag om att han hade lite magknip. Love tror att det är stressen och beskriver känslan som en konstant känsla av att inte ha ätit på länge och vara hungrig och då äta ett surt äpple som sedan ligger och småsvider i magen. Det är nog det som jag känner nu.
Jag vill inte veta hur mycket som jag har glömt tills imorse. En vacker dag lär jag mig nog att dressera mitt undermedvetna men det tar nog tid. Jag är faktiskt väldigt rädd för morgondagen och speciellt inför Lördagen. Det blev inte bättre av att en workshopsledare backat ur och ett liveband surt ville vara med men kunde inte, man kan väl vara snäll eller låta snäll åtminstone. En som är bra på att låta snäll är Agneta. Min kära RFSL-mamma. Du får dagens äppelknopp av mig!
Appropå äpplen! Det pågår en fotoutställning om äpplen på mitt jobb!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar