Vart bär livet egentligen?

Det undrar jag nu när sitter och tänker tillbaka på en väldigt händelsfull och upplevelserik helg.

Ikväll satt jag på kungsportsplatsen i Göteborg när en man gick fram till mig och frågade om jag letade efter något? Smått förvånad sade jag nej men sedan förstod jag ganska klart att det var droger han försökt sälja till mig. Jo, jag förstod det när han började gå bort baklänges sägandes "Exstacy?" och tittande på mig återigen frågande. Efter det tog batterierna i min iPOD slut och världen blev lite mer ensam och ännu mer kall.

Helgen är egentligen arbeter men jag ser det som semester. Semester från Karlstad och allt jag borde göra där. Protokoll, ekonomiska sammanställningar, dolandet med banken, osv.. Här nere inser jag vikten av goda vänner. Mina göteborgsvänner lämnar nyckeln till mig i farten när jag hoppar på busken eller när de frenetiskt försöker fräscha till sig i panik för att hinna till kvällens fest samtidigt de stolt berättar att garderobsplantorna frodas medans fikusarna inte alls verkar vara villiga att leva.

Nu tänker jag på hur mycket jag verkligen tycker om dem även om de missköter sina fikusar. För de har då inte misskött mig. Det är nog jag isåfall misskött dem men dem är då några enastående exemplar av garderobsplantor (som frodas). Jag är också stolt och lycklig vän.

Jag tänker mer och undrar vad som kommer komma härnäst? Förmodligen en seg morgon och träningsverk från kvällens spontana äventyr på en salsakurs (för proffs eller något liknande). Men jag trivdes för jag hade världens bästa partner! Freja Lina! Och dessutom fick jag dansa med Saras pojkvän Oskar och han förde *lycklig-drömmande-prinsess-suck*