Idag har det varit en konstig dag. Jag förstod att allt inte var riktigt rätt när jag imorse hade satt på mig mina balett-thights och försiktigt började vifta med mina tår. Det escalerade snabbt till två gigantiska baletthopp. Men efter de två balettstegen började jag plötsligt gråta. Det fanns ingen anledning för mig att gråta... men jag grät i nästan 20 minuter. Efter någon stund spratt det i lederna på mig igen och jag fortsatte att gråta samtidigt som jag skuttade några nya danssteg. Jag lyssnade på musiken från den helt underbara film "My neighbour Totoro" ("Tonari no Totoro" den japanska orginaltiteln, se bilden). Kanske var det därför jag började gråta? Det var iallafall därför jag var så tvungen att dansa, även om jag grät. Då visste jag att "den här dagen kommer bli lite annorlunda".
Dagen har varit fylld av kraftlöshet, arbete massa små konstiga stunder. RFSL Ungdom hit, Regnbågsdagen dit, Hugobert alltid tyst sittandes bakom mig, skrattsalvor när något bröt normen och förbannnelse över Karlstad kommuns mardrömshemsida för alla mailadressetare. Men några glädjeämnen fast där nog också. De glada tankarna på Drutteman och Klas får mig att le inombords. "Voff" säger jag bara! Fast jag tror nog min dröm inatt färgade av sig en hel del på mitt sinnestilstånd idag så jag har nog varit någorlunda seggående.
Ännu en gång inser jag att jag älskar min styrelse. Förlåt mig kära ni för mitt fruktansvärt dåliga korttidsminne. Hen som skapade mig måste varit väldigt inspirerad av teflon.
Nu får jag väl dö lite i min kalla säng och pusta ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar