Mina sista sekunder...

...som arton år. Snart blir jag nitton. Jag undrar vad jag får? Jag undrar vart gåvotraditionen kommer ifrån? Jag kommer sakna mina 18 år. Det känns lite som att vandra in i en tom rymd, som framtiden alltid verkar vara. Visst det handlar om att några sekunder. Några sekunder som man föreställer sig som en avskiljare och att man i tanken målar upp en målad gräns som betyder: om du passerar här så kan du aldrig gå tillbaka... det fascinerar mig samtidigt det gör mig väldigt nedstämd på ett smått ångestfullt sätt. Jag har bara känt en gång så här i mitt liv förut. Det var när jag fyllde 15... då jag insåg att min tros gyllene år var förbi. Men det jämnade ut sig med att man fick byxkörkort(sexlicens).

Jag är trött och lite slut. Jag har arbetat hårt mina sista dagar som arton.